Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta kan ju tyckas starkt, men jag bar varit omkring pä herrgärdarna
och sett. eländet tillräckligt för alt veta b varom jag talar. För endast några
få år sedan kom en viss — ja, namnet gör detsamma — til! en af de
vackraste, bördigaste och mest välmående bondbyarna i min hemtrakt. Han var
rik. Han köpte den ena gärddelen efter den andra. Jag vet ban hade fem,
kanske ban nu har Hera. Det är blott, en tidsfråga, när han skall bli ägare
af hela byn. När detta viil en gång är gjordt, är denna sköna by >ett minne
blott», en by af statare.
En s. k. storbonde och t’, d. nämndeman i en grannsocken började köpa
upp den ena gården efter den andra, till dess han ägde hela hyn och en del
af en annan och svängde sin spira öfver 14 statare. Hvad hade 1111 denne
man gjort? lian hade ruinerat en komfortabel existens för åtminstone 8
familjer. Men var ban då själf lycklig? Jag svarar nej. Han hade alla
gårdarna intecknade upp till skorstenarna, var öfverlastad med
penninge-hekymmer och alltid i penningeknipa. Med dessa och andra fakta för ögonen
forskar man efter orsakerna till emigrationen.
En annan sak: Hur har det aristokratiska elementet i det aristokratiska
Sverige bemött och behandlat den enkla och tarfliga, men hederliga, ärliga
och sträfsamma landsortsbefolkningen, den befolkning, som man nu är så mån
om att fa behålla hemma? Pä ett sätt, som planterat en tagg i hvarje
arbetares bröst. Jag har många gånger sett hederligt folk bäfva, då de
nödgats gå till en präst eller doktor, för att nu icke tala om en häradshöfding.
Själf har jag, denna aHägsna dag, i friskt minne den skur af ovett jag fick
af prästen, när jag begärde betyg för att resa ål Amerika 1808. Under var
vistelse hemma (187C>—1890) måste min hustru många gånger betala
döds-fallsafgifter i ett begrafningssällskap för andra fruntimmer, därför att dessa
fruktade för att gä till den höge herre, som hade sällskapets affärer om hand.
Han var och är i dag bokhandlare. Det måste sägas till den yngre
generationens heder, att detta förhållande nu är bra mycket bättre än förr. Af
de yngre ätnbets- och tjänstemän och ståndspersoner i allmänhet blef man
vanligen humant bemött. Men de gamle, som allmogen brakade beteckna
som bitvargar», de tycktes ha monopol på att handsvottera packet. Fordom,
ända fram i mitt minne, gick detta ganska bra, det anspråkslösa folket
ansåg berrarne såsom högre väsen och tog emot näsvisheter, som om det
skulle så vara; kom man ifrån audiensen utan att bli snäst, kunde man icke
nog lofonla eu sa »beskedlig herre». Några undantag fä naturligtvis
beräknas, men icke så värst många.
Här ha \i rika män, här ha vi lärda män, här ha vi »smarta» män.
här ha vi sarbetsbasar», som stundom hundsvottera oss, — men herrar havi
inga.
N:r 177.
C. P. R., Chicago. Emigrerade 1S70. Frän Kalmar län.
Jag föddes 1852 i Småland. Min far var skeppare. Vid 2 års ålder
förlorade jag min moder. Och vid 5 års ålder fick jag styfmoder, en argsint,
hetsig människa, som inte talte mig på minsta vis. Jag kom i folkskolan
vid års ålder. Den var inhyst i en lokal, som såg ut som en stor lada,
ett enda stort rum, men som var begränsadt af husets fyra ytterväggar och
på vinden bodde skolmästaren. Upp till hans bostad ledde en trappuppgång,
som var byggd pä utsidan af huset. Skolsalen uppvärmdes om vintern af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
