Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte kaffe en gång. Kl. 8 var det frukost och deu bestod af en rå småsiil
för hvarje man och kålrotsbitar, kokta med rågmjöl, detta på en tenntallrik,
sä en kanna svagdricka i ett stenfat, som vi fingo supa i oss med livar sin
träsked och så ett stycke bröd. O de rotbitarna! Jag känner dem ¡in, hur
motbjudande de voro, och likaså den råa småsillen. Jag hade halsbränna
hela dagen efter den. Jag har sedan sett svin utfodras mycket bättre. Så
fort vi slängt i oss rotbitarna, sillen och svagdrickat, så var det till att upp
och arbeta, till kl. 1. Då var det middag och den bestod af ärtsoppa, kokt
på iläsk. Soppan bestod af ärtskalen, som hade blifvit. skilda ifrån ärtorna,
som skulle in till herrskapet. Vår soppa slogs i en gryta och så rördes
rågmjöl uti. Det var vår ärtsoppa. Så fingo vi ett litet stycke fläsk och ett
stycke bröd hvar. Ärtsoppan fingo vi äta ur ett fat med hvar sin sked, och
det hände att den äldsta pojken, om han tyckte att han inte fått nog, slog
skedarna ur händerna på oss andra ocli satte fatet för mun och drack ur
det som var kvar. Träskedarna voro således för det mesta utan skaft och
så köpte de hornskedar, och när de kommo i den varma s. k. maten, sä
blefvo de mjuka, så att vi kunde böja dem i alla möjliga fasoner. Så fort
ärtskalen blifvit slukade, så var det med ens till att arbeta igen. Kl. 1 5
fingo vi en skifva bröd med istersmnlt på, eller i stället för sinult eu bit
skummjölksost till brödet. Så fingo vi arbeta t ill kl. 8 på kvUlen och då
fingo vi rågmjölsgröt och svagdricka, ett kannfat med gröt och ett lät med
svagdricka och så hvar sin sked. Man kan tänka sig hnrudant dricksfatet
skulle se tit på slutet. Om det hade varit lite sirap i drickat, sä hade det
varit drägligt. Men ibland var drickat så surt som ättika, ty de köpte 30
kannor åt gängen. Det kunde hända ibland, att vi fingo skummjölk till
gröten, och då tyckte vi att vi hade kalas. När vi hade ätit kvällsmat, sa voro
de fyra äldsta pojkarne fria från arbete, men ej de yngsta. Den ena skulle
bädda britsarna, bära upp ved och vatten och göra lamporna rena för
verkstaden, den andra skulle se till att alla dörrar voro lästa, borsta herrns skor
och springa ärenden. Kl. 10 låste herrn dörren om oss och då kunde man
inte komma ut. Otu söndagen fingo vi en kopp kaffe och en smörgås hvar.
Det fick ätas inne pa vår kammare, och den yngsta pojken fick ga in i köket
och fick där 6 smörgåsar, en kanna med katte och en kopp, som vi fingo
använda i tur och ordning. Sedan skulle de tre yngsta pojkarna göra
verkstaden i ordning och städa den. Sä fick man gå in och be om lof att gå
ut, utom en af de tre yngsta pojkarne, som skulle sitta inne och passa upp.
Kl. 1 var middag och då fingo vi färsk köttsoppa, ett litet stycke kött och
dito bröd. På kvällen om sommaren fingo vi livar sin stekta färska ström-
ming och en skifva bröd samt en kanna svagdricka ihop. Om detta inte var
slatlif af den värsta typ, sä undrar jag hvad slafveri är. .lag har sedan dess
sett slafvar i Afrika och Sydamerika, men de voro bättre behandlade.
Jag var hos segelmakaren i tre år, men så en dag pä sommaren hände
någonting. Vi sutto och arlietade två och två på hvar sitt segel, en gesäll
och en pojke. Den gesäll jag arbetade med hade kvällen förut varit, pa
gesällkalas, så att han satt och sof mest hela tiden. Pä eftermiddagen vaknade
han upp och frågade hur mycket som var hopsytt utaf seglet, och jag
svarade hälften. Då blef han rasande, tog en repända och slog mig. Jag slog
igen med samma vapen, och då sprungo de andra gesällerna upp och hjälpte
honom. De slogo mig så länge de orkade. Kl. 8 på kvällen bad jag om
lof att gå ut och sä gick jag till hamnen, där min far låg med sin skuta
och lastade, slet upp min skjorta och visade far mitt bröst, som var alldeles
blått utaf slagen, och förklarade att nu stannade jag inte längre hos
segelmakaren. Min far blef ond och sade: »(ia tillbaka dit, men du arbetar där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
