Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jamestown, N. Y., 2,500 doll. Ilade jag varit kvar i Sverige, så hade jag väl
varit statkarl eller pä sin höjd torpare.
N:r 187.
L. J. S., Nebraska. Emigrerade 1871. Från Östergötlands län.
Jag är född å ett grelvegods i Östergötland 1828. 1840 tog jag tjänst
hos en bonde, 1844 hos en torpare; aflöningeu var usel. 1840 kom jag till
herrgården och fick 28 skilling för 18 timmar i dygnet. Blef ofta
förolämpad. Arbetade under grefven i 25 år. Han var en vänlig man, men
grefvinnan mycket högdragen. En löjtnant, som hade fattigkassan om hand
där, hade en dag yttrat, att de fattiga kunna gärna svälta ihjäl. Detta
yttrande framkallade stor förbittring, och en stor mängd, bland dem jag,
emigrerade till Amerika, hvilket jag aldrig ångrat. Här behandlas man som
människa, hvar än man är. Och värnplikten i Sverige är en förbannelse. Bort
med den! Önskade att alla fattiga svenskar vore här. I min ungdom var
det mycket fattigt hos oss, och nu skulle jag ej vilja tillbaka till moder
Svea.
N:r 188.
J. L., Nebraska. Emigrerade 1872. Från Skaraborgs län.
Född den 25 sept. 1858 på ett soldatboställe i Skaraborgs län, var jag
näst den äldsta af 9 syskon.
Ar I8t!9 reste min far t.ill Amerika. Som soldat kunde han icke komma
undan på annat sätt än att rymma. Min fader har aldrig annat än känt
smärta öfver, att lian på sådant sätt måste lämna Sverige, men för honom
fanns ingen annan utväg.
Sedan min fader lämnat oss, väl med mammas vilja, hade vi att slå oss
fram bilat vi kunde. Som jag var den äldste af gossarne (11 år), måste jag
gå på herrgården och valla får, svin och fäkreatur och om vintern köra
oxarna för tröskverket, — allt för 12 skilling om dagen. Äta fick jag ur
egen matkorg, ifall där var något att äta. En tunna råg kostade då 32 kr.
Min mor gick på dagsverke en del dagar och fick under skördetiden 50 öre
om dagen. Hon var dock för det mesta hemma och väfde, emedan hon då
bättre kunde se till de små. Men så måste hon ut och skaffa säd att mala.
Detta var ej lätt, då hon mestadels saknade pengar och »nådig frun» sagt ifrån
till rättaren att han icke skulle låta oss köpa någon säd. Detta var för att,
straffa oss för att pappa rest till Amerika. Jag minns tlera tillfällen, när jag
måste gå till herrgården utan frukost och med endast en bit bröd i fickan;
fram på dagen, sedan man fött skaffa, skulle mina mindre syskon komma till
mig med mat. En gång fick jag nöja mig med min brödbit, till kl. 5 på
e. m. Man hade icke lyckats att fä något att äta förr. Men den dagen var
jag så hungrig, att jag stal litet hafrebröd, som låg i ett fönster i
ladugården och var för vallhundens räkning. Valle — så hette hunden — fick
mjölk till sitt bröd, ty han hörde till herrgården, men jag fick ingen, ty jag
var ju bara en inhyses son, som af ren barmhärtighet var upptagen till
vallgosse. Detta sträfvande varade i nära 3 år, ty pappa kunde icke förr sä.nda
oss biljetter. Ar 1872 fingo vi lyckligtvis komma till Amerika. När vi
kommo hit, hade pappa arbete i kolgrufvor i Hampton, Illinois, och fick 1*bo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
