Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dollar per dag. Jag fick äfven arbete i kolgrufvorna med att ösa vatten. Min
lön bief 1 dollar pr dag. Det var annat det än min dagspenning i Sverige,
där jag fick arbeta 15 dagar för att förtjäna 1 dollar. På två dagar kunde
jag förtjäna 50 skålpund hvetemjöl. Jag vet icke hvad sådant mjöl var värdt
den tiden i Sverige, ty hvetemjöl fick icke den fattige tänka på, men rågen
kostade 1869 32 kronor tunnan, och efter 25 öre ont dagen, som var min
dagspenning, skulle det ha tagit mig 128 arbetsdagar att tjäna on tunna råg.
Jag arbetade 8 år i kolgrufvorna i Hampton och förtjäuado från 1 till 3
doll. per dag. Till dess jag var 21 år fick pappa min arbetslön. Sedan
arbetade jag i 2 år på samma plats, och under dessa två år lade jag ihop
400 dollar. Med dessa pengar reste jag till Nebraska och nedslog mig i
Phelps Gounty, hvarest. mina föräldrar 2 år förut hade fått 80 acres land af
regeringen och pä detta land byggt sig hem. Då jag kom, var allt friland
upptaget, hvadan jag köpte 160 acres för 400 dollar. I.ängre fram köpte
jag 120 acres till för 11 dollar acren. För 7 år sedan köpte jag 80 acres
igen, sä nu äger jag 360 acres. Alin egendom går nu upp, lågt räknadt, till
20,000 dollar, och vid sidan därom har jag 5,000 dollar i pengar. Mina
syskon, som ock bo i min närhet, ba egendom för ungefär samma värde.
Detta är nu icke vår förtjänst, ut.au det är gäfvor af Gud, för ltvilka han
blott satt oss till förvaltare. Först och främst stå vi därför i
tacksamhetsskuld till honom, men sedan ock till det land i hvilket vi bo. Jag kan icke
se annat än att det är Herren som öppnat, detta land för oss fattiga emi-
granter och gifvit oss en tillflyktsort undan förtryck och fattigdom.
Hvad som har sagts om mig och mina syskon äger- sin tillämpning om
tnsentals andra svensk-amerikaner.
N:r 189.
Z. H.. South Dakota, Emigrerade 1871. Från Jämtlands län.
Född i september är 1853 å ett hemman i Härjedalen, Jämtlands län,
uppfostrades jag som andra bondsöner; genomgick folkhögskolan med glans
på två terminer och konfirmerades vid 15 års ålder. Ehuru alltjämt
sysselsatt med både timinerkörning och gardsarbete, studerade jag på lediga stunder,
helst geometri och aritmetik. Och ehuru hemmets gård, med utmarker till
ett omfång af öfver 4,000 tunnland men knappt 5 tunnland uppodlad jord,
utom naturliga ängar, skulle tillfallit mig, ty min äldre broder emigrerade
till Minnesota är 1867, sä var jag dock ej tillfreds att stanna hemma, af
hvad orsak vet jag ej. Jag var nöjd både med religion och politik och
trodde Sverige hade det bästa regeringssystem i världen. Och beväringstiden
motsågs allmänt bland mina kamrater med glädje. Det enda som möjligen
mest bidrog till min Amerika-resa var min moders ofta uttalade önskan att
hennes barn borde resa från den tarfliga jorden och de ofta förfrusna
skördarna i Härjedalen och slippa det ständiga släpet och stränga arbetet i myr
och skog vinter och sommar. Böndernas rikedom bestod i den stora skogen,
men den hade de sålt till bolag för en spottstyfver är 1857. Skogen var
allmänning, och intet skifte mellan bönderna var ändå påtänkt. Hur det var.
jag hade intet begrepp om livad rikedom mitt fädernehem hade i den
präktiga skogen. Min fader ville ej se mig resa, ehuru min moder med sorg i
hjärtat önskade mig fara för att slippa den ständiga träldomen (ehuru jag ej
tyckte att det var någoti träldom).
‘«»/os 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
