Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kauske Amerika icke hvad de trodde det skulle vara. Jag klandrar icke
Sverige, men vill dock säga, att Amerika är för den arbetande klassen det
bästa land i världen. Och du, gamla moder Svea, kan du icke försörja alla
dina barn, så sänd dem hit.
N:r 200.
II. M., Canada. ICmigrcrade 1883. Från Kristianstads län.
Jag iir född 1859 i Kristianstads län. Min lär hade varit dragon men
hade afsked när jag började minnas något, Vi voro mycket fattiga och bodde
pa en liten bit jord, nog till att plantera ett par skäppor potatis. För detta
skulle betalas 12 dagsverken pä egen kost. Min far var begifven pä starka
drycker, och jag kan förstå att äfven detta bidrog till vår fattigdom. När
jag var eu liten pojke, måste jag ut och tigga i bondgårdarna, och när jag
var 8 är kom jag ut att vakta kreatur hos den som egde gärden. När jag
var tolf år en dag och vi åto middag, kom han in och sade: >Nu har jag
köpt dig på tre är, och det duger inte att du försöker rymma. Jag skall ha
30 kr. för den tiden.» Del var ett hårdt. slag för mig, som af naturen iir
stolt. Jag började gråta, ty jag tyckte det var svårt att blifva såld. Jag
var hos samme man tills jag var 17 är och kunde blifvit där längre, men
jag hade fått i mitt sinne att blifva sjöman, och så reste jag till Bornholm i
Danmark. Efter fyra års vistelse i Danmark reste jag hem igen med goda
kläder och 160 kr. på fickan. Min mor ville då att jag skulle stanna hemma,
hvilket jag också hade tänkt, men man var så ogin mot mig, så jag måsto ut
igen. Vi hade nämligen inte eget nummer, och ingen i trakten ville skrifva
mig. Jag längtade att fä ett eget hem.^och slutligen fann jag att detta
endast knnde gå genom att emigrera. Är 1883 reste jag till Canada. Jag
hade inte några anhöriga eller bekanta där, sä jag reste på måfå till en
plats som hette Kingston i Ontario. Jag förstod inte engelska och kom inte
af på rätt plats, utan blef utföst af konduktören emellan två stationer. Med
min ränsel på ryggen kom jag gående på järnvägsspåret, och så var det en
farmare som ropte au mig och frågade om jag ville ha arbete. Jo, det ville
jag ha, och så såg hatt i händerna på mig, och det var all right. Sä
lämnade han mig hötjugan för att se om jag kunde begagna den, och det kunde
jag, och så var jag hyrd för en månad för 15 dollar. Men eu månad blef
nog hos denne irländare. Mannen var bra, men käringen var ett stycke af
bin. Sen tog jag min säck på ryggen och gick. Jag tänkte det skulle vara
bättre att arbeta vid järnvägarna. Pacificjärnvägen var just under byggnad
den tiden. Det var långt elit, men vi fingo fri resa och mat under tiden.
Vi seglade öfver de stora insjöarna och vi landade i Port Arthur i början
pa. september. IJär arbetade jag vid järnvägen ett par ar. Det var ett både
hårdt och farligt arbete. Mänga voro de, som fingo sätta lifvet till, både
svenskar och andra nationer, och mänga som fingo sin lnilsa förstörd.
Daglönen var från l*se till 2 dollar om dagen och 4 ä 4’so doll. för kost.
På våren 1885 reste jag till Minnesota, där jag hört det skulle vara bättre,
men det var sämre i stället, mindre daglön och sämre kost. Jag arbetade
en tid vid järnvägsarbete, men så tänkte jag det skulle kanske vara bättre
att få sig land, och så reste jag ut på höstarbete, och under tiden fick jag
spaning på en homestead, som kunde fås för 150 dollar. Och som jag hade
sparat ihop litet pengar, så köpte jag rätten till den och började bygga och
bryta land. Om vintern gick jag till Wisconsin på skogsarbete, om som-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
