Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fårskinnspäls. sydd för min ogen kropp. Nästa plats hos en honde erhöll ju«
75 kr. för år i 2 år, men stal mänga kakor bröd för att stilla min hunger
med. Ilos nästa bonde fick jag mer mat och mer botalt, 125 kr. för år i
2 år. Så exercerade jag beväring på Axvall och flyttade till Stockholm
1884. Arbetade där med grundläggning ett år för 20 öre i timmen, 12
timmar om dagen. Utgiften för mat var 30 kr. i månaden och för sofplats 5
kr. Efter fullgjord värnplikt och sedan min arbetsgifvare måst göra konkurs
fick jag amerikafeber. Jag hade under årens lopp insatt några hundra kronor
i postsparbanken, den bästa inrättning Sverige har för arbetaren, så jag kunde
resa till Amerika. Stannade i Pennsylvania och arbetade i kolgrnfvorna, där
jag hade två bröder före mig, och tjänade omkring 40 dollar i månaden,
hvaraf jag betalade 15 dollar för mat och husrum. 1888 började jag
smedyrket, fick 1 *36 doll. om dagen första året medan jag lärde, andra året 1 *76.
Ingick i äktenskap 1889. Ilar bott pä fyra olika platser i Pa. och har tre
barn. Ilar nu arbetat i smedyrket för det sista kolkompaniet i öfver fem ar
och har 2*o» doll. om dagen, betalar 4*60 i månaden för hus med 7 rum och
en fin trädgård, har ej varit till Sverige sedan jag lämnade det, men sände
efter min yngste broder jämte en kusin första året jag var här. Kan ej
be-stämdt säga af hvad orsak jag reste till Amerika. Brödfrågan har nog mycket
att säga, klasskillnaden likaså, och dä det var fråga om det personliga
värdet,. så kände jag mig värdelös både för kommunen och för mig själf, ty
mitt ord gällde för intet — äfven då det var fråga om min egen själasörjare.
Har dock intet att klandra moder Svea för, ty jag har åtminstone fått goda
principer i arf af henne.
N:r 204.
A. G. A., Chicago. Emigrerade 1887. Från Skaraborgs län.
Jag är född den 15 juli 1804 i ett torp under ett kronoboställe i
Skaraborgs län. Jag var den yngste af 6 syskon och 3 äldre styfsyskon, således
inalles 9 barn. Min far dog då jag var 4 eller 5 är gammal och
efterlämnade änka med 9 oförsörjda barn i fattiga omständigheter. Torpet var litet
dä, men det fanns mycket ouppodlad jord, som gaf tillfälle till förökning,
mon livad ktinde en kvinna med en mängd små barn göra. Så kom det
svära missväxtåret 1872 och 1873, som gjorde det allt värre, men det gick
ändå. Vi växte upp så småningom och torpet växte också, tills vi hade 0
kor och ett par 12—13 kvarters oxar samt får och svin och ett nytt
boningshus. Vårt arrende för detta bestod af 4 mansdagsvorken i veckan året
rnndt samt 50 kvinnsdagsvcrken. 208 mansdagverken å l*no om dagen
utgör en summa af 312 kr. och 50 kvinnsdagsverken å 1*25 om dagen blir
02*6». Det gör en summa af kr. 374*60, en ganska stor summa för ett
så litet dagligt bröd. 1875 och 1870 utarrenderades kronobostftllet på 20
är för ett årligt arrende af 20,000 kr., och följden blef att vi torpare blefvo
pressade till döds. Mor slutade med sitt torp mot rättighet att, ä boställets
ägor bygga sig ett hus på en backe, som ej var värd något. Vid 13 års
ålder blef jag behäftad med en slags bensjukdom och låg till sångs i fqin år
utan någon slags tillsyn. Jag kunde ej besöka läkare till följd af fattigdom,
och dä min mor förfrågade sig hos sockenstämman eller kommunen, så
bemöttes hon mod bårda ord. Tiden gick, tills jag fick lite idéer om saker
och ting, och dä skref jag till församlingens handliafvare om ställningen, och
dä tog han mig till en läkare, som lät fä mig till ett lasarett. Där ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
