Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man amputera båda benen på mig, men jag grät ocli bad att få slippa.
Hellre ville jag dö med benen i behåll. Efter 18 veckors vistelse på
lasarettet skrefs jag ut som obotlig. Påföljande sommar kom jag till M.
hälsobrunn, så på lasarettet igen en tid oeh så småningom blef jag frisk. Jag
arbetade i skomakeriyrket, men kunde knappast förtjäna till uppehället. Så
fick jag 1887 biljett från min bror i Amerika och så reste jag dit. Men
mitt hjärta suckar än, när jag tänker på hur mitt kära fosterland behandlar
sina fattiga och sjuka. Hade jag varit kvar i Sverige, så hade jag väl nu,
om jag icke redan svält ihjäl, kanhända suttit i en koja invid ett.
landsvägsdike och gjort pliggade tungstöflar från kl. 6 om morgonen till 10, 11 och
12 om nätterna och ändå tjänat blott födan. Jag lämnade Sverige den 13
maj 1887 och landsteg i Canada den 2 juni. Arbete fick jag samma vecka,
fast dock cj i mitt yrke. Jag betaltes med 2 dollar om dagen. Det låter
ej mycket, men ändå hade jag mera öfver, då jag betalt mitt logis och
spisning, än hvad jag hade kvar af 5 kr. i Sverige, da logis och spisning hade
betalts. Emellertid gick jag åter till mitt yrke, då jag satt mig in i landets
förhållanden och lärt språket. 1891 satte jag upp egen affär och liar
alltsedan fortsatt, tills jag nu är ägare af min egen butik och boiiingsrum med
väl uppsatt möblemang af 5 rum. Skolagret och affären äro tillsammans
värda 8,000 dollar, hus med tomt 5,000 eller tillsammans 13,000 dollar.
Och då landsteg jag i Chicago med en koffert, fylld med i detta land
obrukbara gamla kläder, och 1 dollar och 15 cent. Jag har ej besökt hemlandet
och tänker cj att göra det, ty jag är ej skyldig detsamma så mycket respekt,
då jag tänker öfver saken och jämför förhållandena där med detta lands
förhållanden.
N:r 205.
C. W. L., Wisconsin. Emigrerade lSbb. Från Skaraborgs län.
lag är född i Skaraborgs län 1851. Mina föräldrar ägde en stuga med
ett rum och arrenderade V’- tunnland jord mot en ärlig godtgörelse af 15
mansdagsvcrken pä egen kost. Vi voro sju syskon, och jag började folkskolan
vid mitt åttonde är och åtnjöt två dagars undervisning i veckan från 1 mars
till midsommar. Kftorsommaren tillbringades med vallandet af andras kreatur
för en betalning af t» öre om dagen. Detta återupprepades hvarje är intill
kontirmationsåret, då betalningen steg till 8 öre om dagen. Tjänade hos en
bonde i två år såsom dräng med lön för första året 45 kr. och andra året
70 kr. Arbetade så i skogen inom socknen för 80 öre om dagen på egen
kost. Därefter på olika platser för 2-so om dagen samt vid statens
järnvägsbyggnader i Helsingland och Medelpad. Försökte med allting. För alla
år intill medlet af 1880-talet gäller det antingen overksamhet om vintern
eller ock dåligt betalt skogsarbete och odrägliga bostäder. Emigrerade
slutligen till Amerika år 1888, som jag tror mest på grund af fruktan för
fattigdom och svält, som jag genomgått så mycket af under barndomstiden. Jag
kunde förtälja upprörande historier om, huru jag gick i skolan och stannade
där dagen öfver utan någon mat, om fattigmagasinet och fattigvårdsstyrelsens
ordförande m. m. Religionsfrihet eller kyrkotväng hade ingen betydelse för
mig den tiden utan mera längtan efter att få äga ett landtligt hem och bättre
ekonomiska och sociala fördelar. Dryckenskapeu är mitt ännu älskade
fäderneslands största oförsonliga fiende, arbetarnas liknöjdhet och senfärdighet (på
min tid i Sverige) är en annan.
““oe 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
