Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 214.
A. W., Michigan. Emigrerade 1891. Fråu Stockholm.
Jag ser att Sverige ämnar att, siitta ¡gang någonting, som skulle ha varit
gjordt för länge sodan, nämligen att dämma (ien stora utvandringsströmmon.
Det är ett godt företag. Och hvarför icke? Har oj Sverige det bästa folket
i världen? Ar icke Sverige ett sa godt och bördigt land som trots nagot
annat? Jo visst. Och det. kan just vara på tid att den svenska
öfver-heten far sina ögon öppnade, så att den äfven öppnar allt detta land som
ligger öde och tomt.
Nu var det min lefnadsbeskrifning, jag skulle gilva till att börja med.
Jag är född i Stockholm 1874. Då jag var 17 */* år gammal, reste jag
till Amerika och liar nu 1H urs erfarenhet här. Jag har ej varit, hemma i
Sverige sedan. Det är nog mycket som förbättrats i Sverige sedan dess. Jag
hade just ingen orsak att lämna Sverige: hade jag varit hemma så hade jag
nog haft det bättre där än här. Det, är ej allt guld som glimmar i Amerika,
det har nog mänga landsmän fått erfara. Jag blef från min födelsestad
Stockholm sänd till Oland, då jag var ett är gammal, och var där hos min
mormoder, som tick arbeta för mitt och sitt lifsuppehälle i den största
fattigdom. Morfar hade en gång varit en välbärgad man och beklädt
nämiide-mansämbetet i HO är, men gick i borgen för en annan och förlorade all sin
egendom. Ankan och hennes smä barn blefvo efter hans död omhändertagna
af barmhärtiga människor. \ id 10 års ålder blef jag sänd tillbaka till
Stockholm till mina där bosatta föräldrar. Illa behandlad var jag pä Öland, men
värre blef det i Stockholm. Jag hade där ett ars skolunderbyggnad och
sedan fick jag söka mig arbete för att försörja mig själf. Min stytfader var
murare och förtjänade stora penningar, men de räckte oj till, ty hushyrorna
voro sa dyra och maten likaså. Jag började först hos en skomakare som
springpojke. En springpojke och en hund kunde liknas vid detsamma, ty det
vankades stryk i hvarje hörn. mest från gesällernas sida. Så var jag i
Stockholm tills jag var 13 år, och dä träffade jag en bonde från landet, som tog mig
ut med sig för att valla kor. Där skulle jag ha mat och kläder. Mat fick
jag uog, men kläderna blefvo dåliga, för det mesta sådant som andra hade
lagt, bort. Jag tyckte bra om landet ändå, och där förflöt min bästa
ungdomstid. Ilos samma man var jag i I ’/* år, men min lön var ej större
sista året. dä jag var 17 är, än den var det första året. Min moder dog dä jag
var 11>, är och pä våren 18111 fick jag ett bref från en morbroderi Amerika
med förfrågan om jag ville komma till Amerika, hvilket erbjudande jag
mottog med största tacksamhet. Sä fick jag biljett pä sommaren, och så var jag
resfärdig på hösten.
Don bondgård jag arbetade på var belägen två mil frän Stockholm.
Det var en åttondels mantals hemman med goda inkomster och födde 6
kor, 2 hästar, ett par oxar samt många smärre djur. Afkastniugen från
jorden var alltid god. Och så tvättades där hvarje vecka en 2:’i—30 pund
kläder från Stockholm. Då priset var kr. I’M till 1’ir. per pund, så blef det
en god inkomst för aret. Men det hade nog varit bättre om man ägnat sig
åt kreatursskötsel mer än livad man gjorde där. Smör och ägg hölls i godt
pris i Stockholm.
Den 24 okt. var jag fri från min [ilats, och så ställdes färden till Amerika,
till mödornas land. Det är en resa, som jag fått ångra många gånger. Som
jag ej kunde något yrke, så var det att söka arbete i skogen, ett ovant
arbete för många svenskar. Jag kan ej beskrifva livad jag och många med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
