Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig fått utstå de 10 år jag varit bär. Det har varit ifran ett arbete till
ett aiinat, hvilket ej är något ovanligt liilr i Amerika. Och många olyckliga
svenskar ha under den här tiden kommit i min väg, många som varit i goda
omständigheter i Sverige, många rika bondsöner, som blygt« att skrifva hem
oc.li tala om sin dåliga ställning. .lag har nu varit gitt i nägra år och fal t
mig en jordbit, hvilket är det förnämsta en fattig arbetare k;m skaffa sig
såväl i Amerika som i Sverige. .lag bar tänkt inånga gånger, att om jag
hade en så stor jordbit i Sverige som jag nu har fått. här, så skulle jag reda
mig mycket bättre i Sverige än här, för här får man ingenting för det man
planterar, utan att man har tusentals af allting, och då är det mängden som
gör att man kan fa litet med. Jordbrukaren bär är ej i allmänhet sa
välbärgad som i Sverige, men har man ett stycke jord sa har man dock ett
hem, ett. egot hem, som nästan hvar och en åstundar att äga. Att vara
herre på sin egen täppa, det vill säga mycket. Jag har talat vid många
unga män som just kommit öfver ifrån Sverige och frugit dem om orsaken till
att de lämnade Sverige. De ha alla gifvit samma svar: exercisen. Det är
det värsta plågoris de ha i Sverige, säga de, och så förlänges tiden nästan
lör hvarje år. Ilvarför kan ej Sverige göra en förbättring i den vägen?
Amerika har ingen exercis, men likafullt kan landet ställa fram lika
kri^s-dugligt folk som något annat land. Japanen har ju ej någon exercis heller,
men vi ha sett livad han dugde till. Jag är för liten att bli någon
reformator, så jag får sluta upp med detta. Men om Sverige kunde dra in på
exercisen litet, så drog det in på ut vand ringsströmmen också. Jag skulle
blott önska att jag vore hemma i Sverige en tid, så att jag kunde tala till
den svenska oerfarna ungdomen, som ämnar sig hit till detta, som de tro,
förlofvade land. Ack, om de visste hvad de hade att genomgå innan de lärt
språket och sederna, hvad mycken smälek de få lida innan de komma in i
förhållandena. Det är nog många som skrifva hem, men de tala ej om sina
lidanden för att ej oroa de sina där hemma, utan de tala om allt till
Amerikas bästa. Och sä är det mänga, som blifva bländade däraf. och på det
’iset ha många blifvit narrade i väg. Jag talar från min egen erfarenhet,
N:r 215.
\V. S., Michigan. Emigrerade tS’JI. Frän l’ppsala län.
Orsakerna hvarför undertecknad lämnade Sverige äro två. I. En
arbetare i Sverige har ingen medborgarrätt, d. v. s. rätt att i politiska och
kommunala frågor kunna som individ ingripa ocb modifiera all den orättvisa,
som kommer pä den producerande arbetsklassens lott i Sverige.
I.ifsför-»ödenheterna, såsom mat, bostad, vedbrand, äro för dyra i jämförelse med
den betalning som erhålles. I fiera fall får en arbetare i Sverige ingen
betalning alls. När jag var hemma hände det mig flera gånger, ocb jas var
icke ensam. Här är endast ett fall. Till en större offentlig byggnad,
jag tror det var år 1885, utförde jag flera arbetsamma arbeten för ett pä
förhand öfverenskommet pris. Hl. a. var dot en talarestol med bord (eller
pnlpet). För talarestolen skulle jau erhålla 17.0 kronor, för bordet 150 kr.
Flera soffor gjorde jag till 65 kr. stycket, och flera andra saker. För allt
dotta arbete bar jag erhållit ingenting. Utom allt besvär ocb obehag kostade
det mig många kronor att försöka inkassera mina hårdt förvärfvade styfrar.
Jag fick arbeta för äran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
