Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•lag kände mig så djnpt gripen, att jag trodde mitt hjärta skulle brista, De
tröstens ord som talades, voro som riktade direkt till mig. Da allt var slut, kom
pastorn och talade vid mig. Jag talade 0111 min belägenhet, och han bad
mig komma till honom )>a måndagen. Lätt om hjärtat gick jag till honom
dagen därpå. En man hjälpte honom att sätta upp ett hönshus, men som
ingendera visste huru de skulle sätta upp ett sädant, hjälpte jag dem. Så
arbetade vi till middagen. Då gick mannen hem för middag, och pastorn gick
in till sitt dukade bord. Pastorn var sa vänlig mot mig och tröstade mig
och bad mig komma tillbaka om några dagar. Ilvad jag dock mest och bäst
hehöfde var 11 ¡igot att äta eller betalning för mitt arbete, — men han
hoppades väl att Herren skulle sörja för mig, och sä tick jag gå.
Jag försökte ännu några dagar att fa arbete. Jag vände mig till »Unga
mäns kristliga förening», hvars medlem jag varit i Rockford i tlera år, och
frågade om hjälp, men det syntes vara dåligt, öfverallt. Jag tog då de sista
pengar jag hade och köpte en emigrantbiljett till Chicago. Det lyckades att
få arbete för !•** 0111 dagen, då jag kom tillbaka. Det gick väl att reda sig
pa sommaren, men då vintern kom, kunde jag ej uthärda kölden. Jag måste
sluta mitt arbete. Jag besökte ett af landets största järnvägskompanier:
Illinois Central . De hade stora, obebodda landsträckor i Mississippis
lag-land, det rikaste land i världen. Af dem fick jag i uppdrag att arbeta som
landconimissioner, att skatla köpare och nybyggare till deras stora
landsträckor mot en viss commission. Med mina papper pa fickan och
fribiljetten på alla deras järnvägar bar det i väg tusentals mil söderut med en
del landskapsspekulanter. Jag hade goda utsikter att förtjäna tusen dollar
på miu tripp. Här i Mississippis lågland gjorde vi balt vid en liten stad.
hvarifrån vi togo ess hvar sin mulåsna, och i sällskap med en af kompaniets
vägvisare redo vi ut ett par eng. mil i vildmarken. Telegram voro i förväg
afsända för att ha allting i ordning för mitt mottagande. Jag reste som en
kunglig person. Ute i den vildmarken, som bestod af svartmylla frän 30 —
40 fots djup. var beväxt med bamburör, 30—50 fot. höga. och cypresser som
nådde en omkrets af 3i> fot. Detta land såldes för (! doll. pr acre, 1 i-del
betalades kontant och resten på 4 -5 år. Detta land kunde arrenderas ut
för 7 doll. pr acre och pr år till negrer. Här kunde man ju få allting att
växa utan gödning och nästan utan att arbeta jorden. Här kunde ju en
fattig man lätt fä sig ett hem och bli oberoende. Men sä kom den mörka
sidan af saken. Man var aldrig säker för öfversvämning af den stora floden,
och malaria och sumpfeber rasade det nästan alltid, hvilket kunde synas på
inbyggarnas dystra och bleka drag. Deras gula hy och knotiga och infallna
kinder talade ett tydligt språk om den strid de kämpade mot ett sjukligt
klimat. Jag gick in i deras få butiker för att se hurudan kommersen var, och
alla sägo ytterst förvånade och misstänksamma ut öfver mitt uppträdande.
Det »hotells jag bebodde var ej heller synnerligen lockande. Värden var en
italienare med mycket grofva och frånstötande drag. Vårt rum saknade lås,
och då jag efter skymningen gått ut pa en minut, fann jag vid mitt inträde
en gestalt, som störtade ut genom fönstret pa balkongen och ned pä gatan.
Jag ämnade just lägga mig på sängen, då en man knackade pä min dörr och
kallade mig ut. Ilau sade att lian var polismästaren och ville jag skulle
följa honom till en butik, där de sade jag varit förnärmande mot dem. Jag
misstänkte dock att han ej var någon polis och att man beslutit plundra eller
t. o. m. döda mig. Jag grep om min laddade revolver ocli beslöt att sälja
mitt lif sä dyrt som möjligt. Jag uppgjorde ined honom att gä med honom
tidigt på morgonen. Besynnerligt nog gick lian ilen gången men kom igen.
Jag besvarade då ej hans knackningar. Där gick och slamrades utanför hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
