Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N.r 236.
F. S., Wisconsin. Emigrerade 1901. Från Östergötlands län.
Kär jag vid 24 års ålder efter fullgjord värnplikt lämnade mitt hera i
Östergötland i Sverige, så var min hevekelsegrund den alt se något af
världen samt att få se huru en del här bosatta släktingar hade det. På fem år,
tänkte jag, är jag fiirdig med yankee-landet och kommer åter med rikare
erfarenhot. Åren ha blifvit sex och många omständigheter göra att jag
måhända aldrig återser fädernejorden. Första bekantskapen med onkel Sam
gjordes i Boston 1001. Vi voro nu i jämlikhetens beprisado land, men
jämlikheten sträcker sig synbarligen ej till »starved foreigncrs». Jag och de
flesta med mig sluppo dock helskinnade igenom denna moderna skärseld.
Sedan kom jag till Wisconsin och blef skogsmännislca. Efter en tid blef jag
farmare i viss mening. Jag var vorden min egen bas och kunde göra dagen
lång eller kort och dagspenningen stor eller liten, efter behag. Jag hade
läst och hört talas om att Amerikas äldsta bebyggare brukade byta sig till
fällknifvar för bäfvcr- och räfskinn och sådant där, men det föll mig ej in
att tänka att denna något antikverade sedvänja ännu skulle vara i bruk i
det moderna Amerika. När jag dock kom till staden med ett lass af smör
och ägg m. m., så fann jag att kaffe och socker och salt ocb sill kunde jag
få för det, men pengar — nix. Omständigheternas makt håller mig tills
vidare åtminstone kvar här. Lyckas det mig en dag att göra mig till herre
däröfver, skall man för mitt vidkommande fä börja tala om hvilka reformer
som behöfvas i U. S., om jag skall stanna kvar. Till dess får jag med den
gamle hedersmannen Luther utbrista: »Här står jag och kan ej annat. Gud
hjälpe mig!»
N:r 237.
II. K., Massachusetts. Emigrerade 1903. Från Jönköpings län.
Jag föddes den 4 juni 1878 i Jönköpings län i cn förfallen torpstuga,
som min fader vid 23 ars ålder arrenderade. Stugan hade cj ett helt
fönster eller dörr, golfvet var af lera, med några stockar framför spisen.
Uthus-byggnaderna voro i samma skick. Torpet födde 2 kor och ett par stutar, och
för det skulle hållas dräng och piga på herrgården för hvarje dag. Detta
gjorde far i 9 år. Sedan blef herrgården utarrenderad på 20 år till en
annan, och han satte arrendet till 350 kr. och 20 dagsverken för året, som
min fader gick in pä. Under tiden växte jag upp i fattigdomen, började
skolan vid 7 års ålder, fick hjälpa far inr.an jag gick till skolan och sedan
när jag kom hem igen. Min mat var under skoltiden dålig, och
kläderna voro sådana att jag nätt ocb jämt skylde mig. Mina
konfirmations-kläder fick jag låna mig. Sedan fick jag gå pä herrgården och hjälpa till
hemma, och någon gäng fick jag förtjäna litet extra hos andra. Den
förtjänsten fick jag lämna herrarna för arrendet, som skulle betalas den 12
februari hvarje är. Vid 21 års ålder fick jag fullgöra min värnplikt, 90 dagar,
på Skillingaryd. Den 14 mars 1898 blef arrendet höjdt med 50 kr. om
året, om vi ville stanna. Då var torpet förbättradt och i godt skick. Just
när vi skulle börja skörda frukten af värt arbete, kom denna ökning. Vi
stannade ocb betalade.
Vid 22 ars ålder begyntc jag som byggnadssnickare i Jönköping, men
arbetet varade inte incr än 7 å 8 månader om året. 4 å 5 månader var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
