Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föra en något så när människovärdig tillvaro, sökto jag och erhöll plats
hos en järnkramhandlare. Med denna sysselsättning fortsatte jag i 4 år
eller tills jag skulle fullgöra min värnplikt. Efter att liafva gjort detta
tog jag plats som mejerimaskinist vid ett mindre mejeri; jag tjänstgjorde
nämligen de sista åren jag var hemma som handtlangare åt den som skötte
lokomobilen till tröskverket, och hade jag därför en liten idé om att sköta en
ångmaskin. Efter ett ars tjänst på denna plats för en lön af 150 kr., för
bvilka jag hade att arbeta hvarenda dag, söndag som hvardag, fick jag plats
på ett större mejeri i min hemsocken. Där hade jag 15 kr. i månaden och
18 kr. i matpengar. Efter att bafva arbetat där i 2 år, reste jag på hösten
1898 till staden E. och erhöll efter åtskilligt sökande på de många
fabrikerna plats på en stor verkstad. Äfven dilr skötte jag i början en maskin
och koin sedan in på verkstaden som filare. Betalningen var ganska låg, det
högsta jag hade var 25 öre i timmen. 1900 på våren började jag arbeta på
en annan verkstad ock fortsatte där till 1903, då jag måste sluta med det
arbete jag hade där, emedan det höll på att alldeles nedbryta min hälsa.
Fick så kondition hos en mindre fabrikant, som tillverkade kakelngnssmide
m. m. Sagde fabrikant hade vid ett stationssamhälle uppe i Dalarne
tillsammans med några intresserade startat ett bolag och byggt upp en mindre
fabrik därstädes. Som jag hört och läst ganska mycket om det gamla historiska
I)alarne, samtyckte jag gärna till förslaget att följa med dit upp. Säkert är
att denna provins verkligen motsvarade de förväntningar jag hade gjort mig,
jag trifdes utmärkt däruppe bland det präktiga dalafolket, men äfven här
mötte motiglieter. Bolaget hade små resurser, och föga praktik fanns hos
dem som ledde företaget, och följden blef att det var svårt att erhålla sin
aflöning och smått oin arbete, därför att det ej fanns pengar till anskaffande
af råmaterialer. Jag började böra mig för på andra platser efter arbete,
men öfverallt lät det att det skulle blifva framdeles, och då skulle svar
komma. Dessa läto dock vänta på sig, och så en dag på hösten 1905 erhöll
jag bref från en gammal barndomsvän och kamrat å grefve W:s gård. Han
’’ar nu välbeställd maskinarbetare å en fabrik i staden Waltham, Mass.,
Amerika. Vi började då en liflig korrespondens, hvilket resulterade uti att
jag i början på febr. 1906 lämnade Sverige och reste till Amerika. Att
resan var allt annat än treflig, behöfver jag väl knappast nämna.
Jag erhöll arbete på samma fabrik som min gode vän, nämligen J. L.
Thompson & Jndsous, Rivet C:o, Waltham, och där arbetade jag tills i febr.
detta år, då jag genom en af våra inflytelserikaste landsmän här på platsen
fick anställning som maskinarbetare på American Waltham Watch C:o, eller
världens största urfabrik. Och jag maste säga att denna kondition är don
bästa jag någonsin haft. Hvad amerikanska förhållanden angår, kan jag ej
ännu säga så mycket, dock tror jag mig bafva sett tillräckligt för att veta
det Amerika ej är livad det i allmänhet tages för och tros vara.
Aflöniugs-villkoren äro i allmänhet ej i proportion till lefnadsomkostnaderua.
Min önskan är att än en gång trampa fädrens jord och där om möjligt
skapa ett hem, ty hur det än är, tror jag nog att hvarje ärlig svensk måste
tillstå det vi städse komma att känna oss mer eller mindre främmande i
detta land; särskildt tror jag det är ganska svårt för dem, som på senaste
tiden lämnat Sverige och som sökt att taga någon kännedom om
moderlandet, att liär växa in i alla de nya förhållanden som möta här. Min
uppfattning och öfvertvgelse är den, att gamla Sverige är rikt nog att gifva en
dräglig tillvaro för alla sina söner och döttrar, om alla dess resurser
tillvaratagas på ett rätt och förståndigt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
