Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt för ett så litet laud att hafva en kung ocli att underhålla en så stor
konungafamilj, som ökas för hvarje år. Som vi veta. så är svenska staten
tvungen att låna pengar hvarje år, ty de kunna ej beskatta folket så mycket,
att dc kunna betala alla löntagare och underhålla sin krigshär och
krigs-Hotta. Ila de tänkt hvilken ända det skall taga, att så där år ifrån år låna
millioner på millioner. Jag förutser det; en gång i framtiden skola vi finna
Sveriges järnvägar, grufvor och fabriker i utlänningars händer, och då är ej
Sverige mycket mer till U11 till namnet. Bort med spannmålstullarna, gif
rösträtt åt alla och förbättra egna-hemslåneu. När alla dessa reformer äro
genomförda, da först kau Sverige blifva 011 frihetens stamort på jorden.
N:r 259.
G. I’-. M., Illinois. Emigrerade 1005. Från Jämtlands län.
Mitt barndomshem är beläget i norra Sverige, i Jämtlands län. Ar 188G
den 20 januari såg jag först dagens ljus, och min tidigaste barndom förflöt
lugnt och stilla vid den brusande älfven och de höga, majestätiska fjällen.
Dessa sötebrödsdagar räckte i 14 ar, då jag konfirmerades. Efter
konfirma-tionstiden måste jag börja att själf förtjäna mitt uppehälle. Strax före fyllda
15 är erhöll jag plats såsom »kalfaktor , eller slängkäpp, hos en tjänsteman
för ett bruk. Min betalning var ganska stor, 50 kr. i månaden, och denna
plats innehade jag till fyllda 17 år. Jag började då att känna mig såsom en
liten karl och ville inte längre arbeta efter faktorskans pipa». Med min
lilla besparing på fickan reste jag till i Värmland, där jag fick plats
såsom bonddräng hos en godsägare. I betalning för mitt arbete erhöll jag
20 kr. i månaden jämte husrum och mat. Det rum, som jag och två andra
bebodde, städades tre å fyra gånger i månaden. Fyra å fem ganger om året
erhöllo vi rena sängkläder. Min madrass var gjord af säekväfnad, men intet
sänglakan erhöll jag. Sängfodret, bestående af råghalm, ombyttes en gång
om året. Ej underligt att lungsot härjar i Sverige! Förvånas ej öfver. att
ingen vill tjäna bonddräng i Sverige! Efter att hafva varit i Värmland i 15
månader, ställde jag åter resan mot Norrland. Det var hösten 1904. Jag
fick nu arbete som timmerhuggare. Arbetstiden varade från dagbräckningen
till mörkrets inbrott, och för ett sådant arbete, värdt hundratals kronor,
erhöll jag 2 kr. å 2: 50. Då våren kommit och jag erhöll min betalning, hade
jag 100 kr. i behållning för 6 månaders hårdt arbete. Då jag klagade öfver
betalningen, fick jag till svar: >Ar du inte nöjd, sä gå dit där du kan få
mera betalt. Det är inte du utan vi som bestämma priset.» Jag följde
deras råd, och på våren 1905 erhöll jag mitt flyttningsbetyg och reste glad
i hågen till republikens fria land. Det var inte endast de dåliga arbets-
förtjänsterna, som drefvo mig att lämna Sverige, klasskillnaden och den långa
värnpliktstiden stodo såsom hotande spöken och blickade mig mörkt till mötes.
Af kamrater hörde jag, att då man kom ut på exercisplatsen fick man heta
idiot, drmmnel, fähund, din damma dj—I med flera vackra namn, och dessa
titlar ville jag spara åt rikemans son. Mina villkor äro nu: 50 cent i
timmen, 8 timmars arbetetid, ett rent och snyggt rum för 5 dollar i månaden,
ett fint bord att sätta mig till för 4 dollar i veckan.
Dålig arbetsförtjänst, klasskillnad, allt för lång värnplikt, se där de
orsaker som drifva den svenske arbetaren att lämna Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
