Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tidehvarfvet. Norra Amerikas äldsta historia. Landets befolkning - I. Högbyggarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
rade en med stor konst förfärdigad mantel af fjäder 1). Hufvudet pryd¬
des af en trä- eller läderhjelm, “från hvilkens kam nedföll en lysande
panasch af tropikernas rikt skimrande fjädrar och utmärkte genom sin
form och sina färger egarens rang och familj.“ Sköldarne voro af trä,
öfverdragna med skinn eller med ett flätverk, stoppadt med bomull. An-
fallsvapnen bestodo af båge, pilar, slungor, spjut och lansar» Spetsarno
på pilarne och spjuten voro af ben, koppar eller obsidian (itztli). De
fruktansvärdaste vapnen voro kastspjutet och stridsklubban, hvilken sist-
nämda var “en omkring 3^ fot lång tvåhandad staf, i hvilken på vissa
noga bestämda afstånd voro på tvären insatta skarpa obsidianblad.“
Armeen delades i kårer, hvardera bestående af 8,000 man. Dessa
kårer delades åter i kompanier af 300 a 400 man2), Hvarje kompani
hade sin egen fana, och framför hela hären bars det mexikanska standa¬
ret, å hvilket rikets vapen var i guld broderadt. Krigarne, som inga¬
lunda saknade mod, framryckte under sång till striden, “än framrusande
till anfall, än lika hastigt retirerande och begagnande sig af bakhåll samt
guerillakrigets lätta skärmytslande.“ — Den strängaste disciplin rådde
inom hären. Om en soldat ej lydde order, om han vek från fanan, anföll
fienden förr än signal gafs eller tog en annans byte, hade han förverkat
lifveit.
Religion och presfcrskap, tempel och religiösa fester. Aztekerna hade
af de gamle toltekerna, “hvilka aldrig fläckade sina altare med menni-
skoblod,“ emottagit en mild religionslära. De trodde på ett lif efter dö¬
den, då de orättfärdiga skulle lida för sina brott i ett r.um med evigt
mörker, men de rättfärdiga deremot korama till “Solens hem“, en him¬
mel “till sin inre karakter mera förfinad än den med ett större poetiskt
skimmer omgifna grekiska, hvars Elyseum endast afspeglade jordelifvets
martialiska lekar eller sinnliga njutningar.“ Aztekerna trodde på en
verklens skapare, “en osgnlig, okroppslig gud affullkomlig fullkomlighet
och renhet; en gud, som var öfverallt, kände allt och gaf allt.“ I Tezcuco
fanns ett nio våningar högt tempel, helgadt åt “den okände guden“. In¬
gen gudabild fanns i denna helgedom och dess altaren fingo aldrig med
blod oskäras 3).
1) Än i dag förfärdigas såaana mantlar på Stilla hafvets Öar. Sand-
wichsöarnes konung, Wilhelm Lunalilo, bar en sådan mantel vid sin krö¬
ning år 1873»
2) Aztekernas krigsmakt var ganska stor. Spanska författare upp-
gifva, att aztekernas här i slaget vid Otumba (den 8 Juli 1520) uppgick
till 200,000 man och att 20,000 af dessa stupade för de få af hunger, sjuk¬
dom och lidanden utmattade spaniorerna. Dessa uppgifter äro dock
utan tvifvel öfverdrifna.
3) Mer än en af aztekernas eller rättare toltekernas böneformulärer
erinrar ora den kristna sedeläran. Så heter det i en bön: “Vill du, o
Herre, för alltid utplåna oss? Är detta straff ämnadt ej till vår förbätt¬
ring utan till vårt förderf? Skänk oss af din stora barmhertighet dina
gåfvor, dem vi ej för vår egen förtjenst äro värdiga att erhålla!“ “Varen
fridsamma och försonliga mot alla,“ heter det i en annan bön; “bären
ödmjukt oförrätter; Gud, som ser det, skall vedergälla det.“ (Prescott,
“Mexikos eröfring“ I, 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
