Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tidehvarfvet. Norra Amerikas äldsta historia. Landets befolkning - II. Indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
4. Indianernas språk. Ofvannämde 8 stammar talade
olika språk, hvilka doek i grammatikaliskt hänseende egde en
viss likhet med hvarandra. Iroquoierna saknade bokstafs-
Ijuden b,p>if, m, v och (utom oneidaerna) äfven l. Algon-
quinerna hade i sina dialekter intet f. Några af dessa dialek¬
ter voro hårda, till följe af de många konsonanter, som funnos
i nästan hvarje ord; men de flesta af indianspråken voro dock
mjuka och melodiska. Isynnerhet var detta fallet med chero-
keespråket, i hvilket hvarje stafvelse ändades på vokal.
Indianerna egde ord, med hvilka de kunde uttrycka allt,
som var förnimbart for de yttre sinnena, men deremot voro
indianspråken ganska fattiga på ord, som utmärkte abstrakta
ideer. De egde inga ord, som betydde “rättvisac£, “måttlighet“,
“dygd“ o. s. v., icke heller en enda — svordom. Sådana be¬
grepp måste derföre i indianspråken uttryckas genom långa
omskrifningar. När Eliot verkställde sin bibelöfversättning
måste han for att kunna uttrycka ordet “knäböja^ genom om-
skrifning bilda ett nytt ord af 11 stafvelser — wutappesittuk-
qussunnoowehtunkquoh.
Indianspråken voro syntlietiska. En sats, som på engelska
eller svenska språket innehöll 10 a 12 ord, kunde på ett indi¬
anskt språk uttryckas med ett enda sammansatt ord, som inne¬
höll både subjekt, predikat och objekt Till följe af dessa
egendomliga sammansättningar funnos i de indianska språken
verber, hvilka egde ända till 5,000 olika böjningsformer. Ett
nomen stod sällan eller aldrig utan adjektiv, och pronomen låg
i verbet.
Om antalet indianska språk — äfven i våra dagar — kan
man bilda sig en föreställning, då man läser Catlins verk:
“Nord-Amerikas Indianer“. Bland 48 stammar, som Catlin
med stor begynnelsebokstaf, af hvad skäl är oss obekant. Då man nu
allmänt skrifver folkslags namn t. ex. “svenskarne“, “amerikanarne**,
“tyskarne“ o. s. v. med små begynnelsebokstäver när namnen stå inuti
en sats, hvarföre då ieke också skrifva “iroquoicrna“, “huronerna“ i stäl¬
let för Iroquoierna och Huronerna. Vi hafva här, i strid mot det gäl¬
lande bruket både i svenskan och engelskan, skrifvit indianstammarnes
namn med små begynnelse-bokstäfver utom efter punkt, hvilket skrifsätt
vi anse vara rättast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
