Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tidehvarfvet. Norra Amerikas äldsta historia. Landets befolkning - II. Indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
bogbladen och räcker anda till marken. Hornen ’aro korta, men mycket
starka och hafva blott en böjning d. v. s. de bilda en enkel båge, utan
det ringaste närmande till en spirallinie, såsom fallet är med den vanliga
oxen och geten. “Buffelkon“ är vida mindre än tjuren och utmärkt ge¬
nom den egna skapnaden på hornen, hvilka alltid äro krokigare och hvil-
kas spetsar äro vända inåt mot midten af pannan. Ögonstenen är stor
och hvit men dess iris dereinot svart. Ögonlocken stå alltid vidöppna
och ögonstenen hvälfver nästan ständigt upp och ner, så att en stor del
af iris betäckes genom nedra Ögonlocket, under det att det rena hvitögat
glänser fram deröfver i en halfmånformig skapnadl). Köttet af bison-
oxen är än i dag de “vilda“ indianernas förnämsta näringsämne.
Att indianerna redan vid europeernas ankomst hit till landet syssel¬
satte sig med jordbruk synes deraf, att de första engelska kolonisterna
år 1(107 af indianerna räddades från hungersnöden och af dem erliöllo
“rika sädesförråder“ (majs).
Den klandervärda åsigt, som under medeltiden hystes äfven af
Europas adel, nemligen, att kroppsligt as bete ej anstod en krigare, torde
hafva varit en af de hufvudsakligaste orsakerna till att indianerna icke
allmänt sysselsatte sig med jordbruk. Bristen på nödiga dragare och
redskap för jordens skötsel var en annan orsak till denna underlåtenhet.
Då indianen skulle med sin stenyxa fälla ett större träd, var detta ett
arbete, söm tog en hel månad i anspråk, och att uppodla större åkerfält
med en hacka, förfärdigad af ett bogblad efter en bison-oxe, var ett icke
mindre mödosamt arbete.
Indianerna — åtminstone några stammar — egde utom sina af läder
och bark förfärdigade wigwams äfven boningar afsedda för vintern, och
blefvo dessa uppförda antingen af timmer eller afjord och voro så rym-
liga att 20—40 personer kunde bo i hvar och en. Liksom å lapparnes
kåtor tjenade en öppning i taket både till fönster och skorsten. En
mängd pelsverk och vapen, men inga möbler, funnos i dessa hyddor 2).
5. Sfyrche. Indianernas styrelsesätt var i allmänhet en
oinskränkt monarki Hvarje stam stod under en liöfding,
hvilkens vilja var lag, isynnerhet i krigstider. Höfdingen var
alltid den tappraste och vältaligaste i hela stammen. Om han
handlade rakt emot stammens önskan eller visade sig oduglig
lopp han dock fara att blifva afsalt. Då vigtiga frågor skulle
afgöras, sammankallades stammens krigare till rådplägning,
hvilken hölls omkring den ute på fältet upptända “rådselden.“
Sedan “fredspipana här gjort sin rund från den ene till den
andre och alla under tystnad rökt densamma, uppstod höf-
dingen eller den äldste krigaren ocli uttalade sina åsigter om
1) Catlin “Nord Amerikas Indianer“ 31 kap.
2) Densamme: 11 kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
