Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tidehvarfvet. Norra Amerikas äldsta historia. Landets befolkning - II. Indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
saken, livarefter de dfrige krigarne följde kans exempel. Alla
lyssnade uppmärksamt till hvad talarne hade att andraga, äf-
ven vid sådana tillfällen då de sistnämdes åsigter icke öfver-
ensstämde med åhörarnes. Fredsfördrag med fiendtliga stam¬
mar afslutades genom fredspipans rökning af båda de stridande
parterna. Höfdingens utslag var i de flesta fall afgörande.
T. Rättsväsen. Indianerna egde inga skrifna lagar eller
någon lagskipning i vanlig mening. Blodshämden var dock
hos dem lag. Om en man begick mord bland sitt eget folk,
dödades han af den mördades slägtingar. Rymde han, måste
hans närmaste slägting efter en tid lida dödsstraffet i hans
ställe, så vida icke de båda slägterna öfverenskommo att röka
fredspipan och låta saken förfalla, i hvilken händelse mörda¬
rens slägtingar erlade böter för det föröfvade mordet. “Blods¬
hämden gick eljest i arf från slägtled till slägtled, till dess att
en af de båda familjerna lemnade stammen och anslöt sig till
en annan stam eller bildade en ny sådan.££ Mördade en hvit
man en indian, så måste antingen mördaren eller den förete
hvite man, som anträffades, lida döden, ofta under grym tortur.
Egde den mördade en hustru, kuude denna rädda mördaren
derigenom, att hon begärde honom till sin man. Var mörda¬
ren af en annan stam, så förklarades krig emot denne, så vida
icke den stammens höfdiugar antingen erlade böter för mor¬
det eller utleinnade brottslingen. Stöld betraktades såsom
ett skamligt och vanärande brott. “Först efter europeernas
ankomst har en del indianer blifvit tjufvar och drinkare.“ Än
i dag benämna indianerna stöld från de hvite icke med dess
rätta namn, utan benämna den för “fångst“. Att shalpera
andra än uppenbara fiender till den stäm man tillhörde, med¬
förde outplånlig vanära. Ben, som borttappade sin “medicin-
pung/4 den som under ett krigståg förlorade sina vapen eller
visade sig feg i striden, betraktades af stammens medlemmar
såsom ärelös.
Catlin yttrar följande anmärkningsvärda omdöme om indianernas
redbarhet: “Jag anser indianerna för de redligaste och aktningsvärdaste
menniskor af alla, bland hvilka jag någonsin lefvat och jag försäkrar vid
min ära, att de i sitt naturtillstånd säkert skulle vara de sista att röfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
