Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tidehvarfvet. Norra Amerikas äldsta historia. Landets befolkning - II. Indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
tare till marken var ett för forntidens indianer (åtminstone för stam-
marne i östern) obekant vapen.
Då fredsfördrag afslötos begrafdes en stridsyxa i jorden och ett träd
planterades på grafven 1). Att fö"klara krig hette derföre på indianer¬
nas språk “att uppgräfva stridsyxan.“
Freclspipnn, som var större än de vanliga rökpiporna, begagnades
endast vid fredsslut. Den hölls hos indianstammarne i samma helgd som
en parlamentärjlagga hos civiliserade nationer.
10. Jagt och fiske voro indianstammarnes hufvudnåringar.
Utom hisonoxen (buffeln), som var det förnämsta villebrådc’,
jagade indianerna hjortar, rådjur, antiloper, björnar, bäfrar
och vildgäss; med ett ord, allt vildt, som de kunde använda
till sin nytta och fördel. Då jägaren fällt ett djur, tillkom
det indianhustrun att flå och sönderstycka detsamma samt att
torka köttet i solen, inpacka och hemföra det. Det torkade
köttet söndcrstöttes i trämortlar, till dess att det blef fint som
sågspån, hvarefter det under namn af “pemmikan“ inpackades
i blåsor eller lädersäckar och förvarades för framtida behof2).
Då jagten var rik, togos endast de bästa delarne af de fällda
djuren i förvar. Det öfriga lemnades till pris åt vargarne.
Jagten skedde än under förklädnad, då jägaren smög sig
intill de betande djuren och nedlade dem med båge och pil,
än kringrändes och nedskötos hjordarne af ett helt jagtparti
och än förföljdes och fälldes de om vintern af enskilta skid¬
löpare, beväpnade med bågar, pilar och lansar. Skidorna, som
af indianerna begagnades vid sådana jagter, voro af olika for¬
mer, vanligen 2—3 fot långa och 1 fot breda samt spetsiga på
båda eller åtminstone på den ena ändan. De bestodo af en
eller flera träramar, mellan hvilka ett nät af läderremmar blif-
vit spåndt. Yid foten fästades de på samma sätt som de sven¬
ska skidorna.
Indianerna fiskade dels med nät, förfärdigade af bark-
tågor eller af senor, dels med krokar af ben och stundom lju¬
strades fisken vid bloss. För sina färder å floderna egde in¬
dianerna kanoter eller båtar, förfärdigade af hudar eller af
näfver; och gledo dessa lätta farkoster snabbt och ljudlöst fram
1) Salmon: “Modern History“ (London 1747), Yol. III, sid. 466.
2) Catlin: “Nord Amerikas Indianer“ sid. 74.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
