Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första tidehvarfvet. Norra Amerikas äldsta historia. Landets befolkning - II. Indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
snart derefter till brudgummens wigwam, livarest hon högtid¬
ligt lofvade att “vara trogen, evigt trogen“ mot sin make.
Catlin uppger, att priset på “den vackraste och beskedligaste
flickan bland mandanerna“ var på 1830-talet “två hästar, en
bössa, kulor och krut för ett år, 5—6 skålpund glasperlor,
några qvarter bränvin och ett visst antal sylar.“ Månggifte
var hos indianerna brukligt, men var i allmänhet inskränkt
till höfdingarne och medicinmännen, hvilka stundom egde 6—
8 hustrur hvardera. Genom de oupphörliga krigen förmin¬
skades den manbara indianbefolkningen till den grad, att den
i många stammar understundom icke var hälften så stor som
den qvinliga. Till följe häraf ansågs månggiftet vara för
stammens bestånd oundvikligen nödvändigt. Dessutom måste
hvar och en, som for sitt hushålls skötande behöfde flera än
en qvinna, genom giftermål förskaffa sig så många han be¬
höfde, emedan ingen flicka ville tjena för dagspenning eller
lön. Slutligen var giftermål med de förnämste krigarnes
döttrar ett medel hvarigenom höfdingarne befästade sin makt
och sitt anseende inom stammen. Dessa omständigheter, som
visserligen icke ursäkta månggiftet, voro dock några af de or
saker, som föranledde till detta bruk 1). Äktenskapsskilsmessa
söktes sällan. Det ansågs för en stor skam att skiljas från
sin maka 2). Indianernas åsigter i denna sak hafva dock be-
. tydligt förändrats genom beröring med de “civiliserade livite“3)
1) Man bör härvid komina ihåg, att månggifte är temligen allmänt i
våra dagar bland “kristna (?) och civiliserade^ innebyggare i ett helt
territorium af Fur. Staterna. Då månggiftet kan under det 19:de år¬
hundradet försvaras såsom “en gudomlig institution“ af “framstående
och upplysta“ (?) medborgare i Utah, är det mindre underligt, att de
ociviliserade indianerna icke sågo eller se det orätta i detsamma. Att
på det skarpaste klandra en indianhöfding för det han bar 6—8 hustrur
oeh på samma gång med tystnad betrakta att en “mormonprofet“ har 10
gånger så många, anse vi vara partiskt och orättvist.
2) Salmon: “Modern History“ (London 1747), Vol. III, sid. 464.
3) “De hvita pelshandlarnc ingå med indianskorna förbindelser,hvilka
knappast kunna kallas äktenskap, emedan de afslutas utan alla formali¬
teter och på samma sätt upplösas när den hvite ämnar begifva s;g till en
annan stam. Den öfvcrgifna hustrun är då ett godt parii, och fadren
gifver henne utan vidare omständigheter till den förste, som anmäler sig,
om han endast ger honom en skänk: en häst, en bössa eller nåseot dylikt,“
(Catlin). ° ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
