Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
domens införande i Norden, upphörde vikingatågen eller, rät¬
tare sagdt, de förvandlades då till kristna “korståg“.
Redan 98 år efter Kristi födelse yttrar den romerske hi-
storieskrifvaren Tacitus, att “svearne voro mäktige genom män,
vapen ocli skepp“. Flottor på 6 a 700 skepp omtalas ofta.
Knut den stores flotta för anfall mot Norge bestod af 1440
skepp. Holmberg uppskattar antalet svenska skepp under
vikingatiden till icke mindre än 10,000, af hvilka hvart och
ett, “som låg i salt bölja“, var i medeltal bemannadt med 80
vapenföra män. De största härskeppen kallades efter sina
stamprydnader “drakar“ eller “drakskepp“. Förstammen var
nemligen prydd med ett förgyldt drakhufvud eller annat djur-
hufvud; bakstammen liknade djurets stjert och seglen dess
vingar. Skeppen egde ofta en betydlig längd och höjd samt
hade en talrik besättning. Kölen på Olof Tryggvasons skepp
“Ormen långe“ var 74 alnar lång, och besättningen uppgick
till nära 1000 man. Ek och fur användes till skeppstimmer.
De stora drakarne voro “stortimrade“ (byggda på kravell), de
svagare långskeppen voro åter byggda på klink. Bordlägg¬
ningen var högst vid framstammen och vid aktern (lyptingen).
Förskansen kallades stammen (stafn) och rummet näst denne
kallades rösnen (rausn). Här stod “stambon“ och de tappraste
kämparne. Det var nemligen på den tiden sed att före sjö¬
slag binda ihop framstammarne på skeppen, så att hela flottan
bildade en linie; man slogs derefter Öfver framstammarne,
hvadan de tappraste kämparne måste här hafva sin plats.
Skeppets medlersta del, som egde lägre däck än förn och *
^_
Roger. Den förstnämde var nu så mäktig att han kunde anfalla greki¬
ske kejsaren, hota Konstantinopel och storma sjelfva Rom. Rogers son
blef år 1130 konung öfver dessa nordmannaländer, som hädanefter kal¬
lades “Båda Sicilierna“. — Från nordmännens besittning, Normandie,
afseglade Wilhelm “Eröfraren“, nordmännens hertig, med 60,000 man
till England år 1066. Han vann här en blodig seger vid Hastings, hvar-
efter han bemäktigade sig landet och undertryckte anglo-saxerna. Franskt
språk och franska seder infördes i landet. Namnet engelsman blef ett
sky.mford; .oeh det dröjde ända till Edvard III:s tid (Edvard dog 1377)
innan engelska språket började åter begagms vid domstolarne. — Kan
man nu, med kännedom om dessa nordmannatåg, instämma i en del för¬
fattares "yttranden, att det är otroligt, att nordmänpen skulle före^Colum-
bus hittat vägen till Amerika? Vi tro det icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
