Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
familjens grundvalar. Tre hvarandra skenbart motsatta prin¬
ciper, den monarkiska, den republikanska och den aristokra¬
tiska, gjorde sig under tidens lopp allt mer och mer gällande
såväl i nordmännens statsförfattning som i deras samhällslif.
Konungamakt och folkfrihet, sjelfständighet och slafveri upp¬
spirade i Norden bredvid hvarandra.
Husfadren, den frie och stolte odalbonden, var drott i sitt
husl) eller med andra ord prest, domare och krigshöfding för
sin familj och sina underlydande. Då flera familjer i samma
grannskap förenade sig till gemensamt skydd och försvar
under en höfdings ledning, uppstod ett “hundari“ eller hä¬
rad 2); flere sådana härad bildade ett landskap eller “fylke“,
för hvilket en fylkeskonung stod i spetsen; alla fylkena åter
bildade hela staten, som stod under öfverkonungens i Upsala
lydnad.
I allt livad som angick den gemensamma gudsdyrkan, den
utländska politiken och de inre gemensamma angelägenheterna
voro de många smårikena sålunda förenade under en konung;
för öfrigt voro de fullkomligt sjelfetändiga och lågo ofta i
fejder med hvarandra. Fylkeskonungarne, hvilka alltid voro
‘‘högättade män,“ omgåfvo sig med talrika “följen“ och höllo
lysande hof i likhet med öfverkonungen i Upsala 3). Deras
kungliga värdighet var ärftlig. “Det hörde dock menigheten
till att genom ett stadgande val sanktionera arfsföljden, som
icke så bestämdt följde den nedstigande linien och, om så
var, dock icke alltid bands af förstfödslorätten 4). Då nya
härader och fylken uppstodo i landet, ökades småkonungarnes
antal, ända till dess att Nordens öfverkonungar störtade sina
medtäflare och lade deras fylken under sin spira. Denna stats-
hvälfning utfördes i Sverige af Ingiald Ulråda, i Norge af
Harald Hårfager och i Danmark af Grorm den gamle. Folket i
Sverige förlorade dock icke härigenom sin sjelfständighet De
krigisks fylkeskonungar, hvilka efter sitt störtande betraktade
1) E* G. Geijer: “Samlade skrifter", l:sta afd. I, sid. 31 2 3 4
2) Strinnholm: “Svenska Folkets Historia", I, sid. 510.
3) E. G. Geijer: "Trenne föreläsningar" sidd. 89, 90. A. E. Holm¬
berg: "Nordbon under hednatiden" sid. 429.
4) Densamme: sidd. 429, 430,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
