Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
hafvet som sitt rike och drakskeppet som sin konungastol,
ersattes mer än väl af lagmännen, ädla folktribuner, valda
bland folket och af folket. Hvarje landskap bibehöll fortfa¬
rande sina egna lagar, egen lagskipning och egna domare,
hvilka vågade trotsa sjelfve öfverkonungen, derest denne brutit
lagen eller “allshärjar-dom“ 1).
Öfverkonungens makt hvilade hufvudsakligen på religi¬
onens grund; religionen var det vigtigaste föreningsband, som
sammanhöll de olika landskapen till en stat. Då detta för¬
eningsband af kristendomen upplöstes, så var också i och med
detsamma förbundet mellan svear och gother nästan fullkom¬
ligt upplöst. Ifrån att vara ett arfrike blef Sverige ett val-
rike. Folkländerna i Uppland egde i den äldsta forntiden
rättighet att “konung välja“ utan de öfrige landskapens hörande;
denna rättighet bestreds nu af westgötherna, som valde flera
konungar tvärt emot uppsvearnes vilja. Slutligen bestämdes,
att konungavalet skulle ske å ett riksmöte, bestående af alla
lagmännen och 12 “vittra och snälla män“ från hvarje land¬
skap. Å detta möte skulle folkländerna i Uppland “först
konung taga“ och deras lagman “först till konung döma“ 2),
hvarefter den nyvalde konungen hyllades i de olika landskapen
under det han “red sin Eriksgata“ genom landet på sätt, som
lagen noggrannt foreskref. Konungen var det “heliga altarets
vårdare“; han skulle “för land råda, lag styrka och frid håll?“;
under hans dom hänskötos mörka och invecklade mål; han
var ani örare i krig, och på hans kallelse skulle alla fria och
vapenföra män å utsatt tid och ställe infinna sig med kost och
vapen, då en fiende hotade landet eller då “ledung’4 påbjöds.
Till konungens rättigheter hörde inkomsterna från “Upsala
öd“ (till teni|jeltjensten anslagna jordagods), skatteuppbörden,
böter och “danaarf“ samt rättigheten till “wejtslor“ eller gästa¬
bud å storböndernas gårdar hvart tredje år.
Hvarje öfverkonung egde omkring sig en “hird“ eller
hof, bestående af högättade krigare, hvilka buro namn af
jarlar, hersar, höfdingar, stallare o. s. v. En bördsadel, utan
utvidgade politiska rättigheter, fanns redan under denna tid i
’ 1) Snorre Sturleson: ‘‘Olof den heliges saga“ kap. 67, 80 ff.
2) Uppl. L. Kun. bal. Fl, 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
