Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
män och kallades derfore också “hundari“; fylket uppställde
en större afdelning af hären, och alla fylkena tillsammans bil¬
dade folkhären2). Folk och här voro likbetydande ord; ty
“folket gällde endast såsom beväpnadt“ 3). Landet närmast ku¬
sterna var deladt i skeppslag, som voro pligtiga att för krigståg
till sjös (ledung) utrusta och proviantera ett visst antal skepp 4).
Den allmänna ledungen i Sverige tros hafva uppgått till 1,200
skepp 5), af hvilkä de ordinära långskeppen voro bemannade
med 100, 120 ja, ända till 200 man och deröfverö). I sagan
om Bråvallaslaget (omkring år 740 ?) berättas, att den svenska
och norska sjömakten var 2,500 skepp och att den danska och
tyska var så stor, att man kunde gå på skeppen såsom på en
brygga från Seland till Skåne7). Dessa uppgifter äro utan
tvifvel öfverdrifna; men de visa dock att Nordens sjömakt
under forntiden ansågs vara ganska stor
Nordmännen voro ingalunda okunnige i forntidens beläg-
ringskonst eller i bruket af krigsmaskiner. De starkaste fästen
blefvo af dem belägrade och oftast intagna med våld eller list.
En ordnad krigskonst var icke heller för våra fäder obekant.
Till lands “sfcipades“ eller uppställdes hären i slagtordning
(härfylking) af anföraren. Stundom uppställdes centern i
form af en triangel med spetsen vänd mot henden 8); de båda
flyglarne, hvardera delad i 20 afdelningar, stodo under egna
anförare, på båda sidor om centern. Hufvudanföraren för
hela hären hade sin plats i centern och omgafs der afen skydds¬
vakt af tappra kämpar, hvilka bildade omkring honom en s. k.
“sköldborg“. I alla tre afdelningarne af hären buros “märken“
eller fanor af s. k. “märkismäna eller banerförare, som alltid
voro utmärkta kämpar och ansedda män. Hufvudmärket
1) A. E, Holmberg: “Nordbon under hednatiden“ sid. 517.
2) E. G’. Geijer: “Svenska Folkets IIistoria“, I, sid. 116.
3) I fredstid erlade hvarje skeppslag till konungen en viss skatt,
“ledungslama“, för befrielsen från utrustningen af skeppen.
4) A. E. Holmberg: “Nordbon under hednatiden“ sid. 520. Att
Sveriges hela sjömakt anses hafva varit betydligt större än “ledungen“
hafva vi redan upplyst om å sid. 68.
2) A. E. Holmberg: “Nordbon under hednatiden“ sid. 175.
6) E. G. Geijer: “Svea Rikes Häfder“ sidd. 409, 410.
7) Sådan slagordning kallades “svinfylking“. Den omnämnes först
i sagan om Bråvallaslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
