Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
bars framför anföraren i centern. Det bestod af en stång, å
bvilken var fästad en å duk utsydd bild af en fogel eller annat
djur (Stundom torde denna bild hafva varit förfärdigad af
trä eller metall). Före slaget höll anföraren ett tal till sin
här, fältropet utdelades, hufvudbaneret upprestes och lurarne
gåfvo tecken till anfall. Pilar och spjut afskötos först; der-
efter greps till svärd och yxor. Med endera hufvudanförarens
död höjdes vanligen en hvit sköld, den tidens parlaméntär-
flagga, och striden upphörde. De stupade begrafdes derefter
å valplatsen, och höga bautastenar restes på de förnämsta
kämp#rnes grafhögarl).
Vapnen voro af två slag: anfallsvapen och skyddsvapen.
Till de förra hörde svärd, yxa, spjut, klubba, båge och pilar;
till de senare hörde ringbrynja, hjelm och sköld.
Svärdet var nordmännens förnämsta huggvapen. Det
hade en rak och bred tveeggad klinga, omkring 5 svenska
qvarter lång 2), kort parerstång samt fäste konstrikt inlägdt
med brons, silfver eller guld. Knappen eller hj altet var ofta
af massivt förgyldt silfver. Svärdet förvarades i en med me¬
taller beslagen slida af trä, som bars vid sidan i ett gehäng.
Utmärkta svärd namngåfvos och betraktades såsom en ovär¬
derlig egendom. — Yxan (Öxi), till utseendet liknande den,
som synes i norska riksvapnet, var också ett af nordbon
mycket begagnadt vapen. Den var stundom inlagd med guld
och silfver samt hade ett jernbeslaget skaft af ända till 2 alnars
längd. — Af spjut (spjot) funnos flera slag; en del voro kast¬
spjut och en del lansar. Hvarje spjut bestod af en med hylsa
försedd jernspets fästad å en stång, som å de större spjuten
hade en längd af ända till 11 fot. — Klubban (kylfa) bestod
antingen af rotändan af ett yngre träd eller också af en ordent¬
ligt utarbetad “gaddakylfa“ eller spikklubba. — Bågen var
vanligen af alm och hade en längd af 6 fot. Pilen (arv) var
af trä eller rör, 2*—3 fot lång samt i bakre ändan försedd med
1) Rörande de gamles slagordning, se “Olof den heliges saga“ 218
kap. och följande. “Svenska Folkets Historia“ af Strinnholm, I, sid. 259
o. f. “Skandinaviens hällristningar“ af A. E. Holmberg sid. 47.
2) Svärdsklingan var ofta damaskerad och af så godt stål att den,
enligt sagornas uttryck, “skar stenar såsom vatten“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
