Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
genomstungos med spjut; de, som helgades Thor, krossades
mot en sten nära helgedomen. Liken upphängdes derefter i
en lund. En kristen, som i medlet af 11 :te århundradet besökte
Upsala såg 72 döda kroppar efter menniskor och djur hänga
i den heliga tempellunden 1). Men nordmannen offrade icke
blott andras lif; han offrade också understundom sitt eget i
den tro, att han derigenom förvärfvade sig inträde i Valhall.
Sjelfmord betraktades af asaläran såsom en berömvärd hand¬
ling; strådöden (död af ålderdomssvaghet) var deremot en
föraktlig död.
Det fanns äfven under hedendomen mån, hvilka förtrö¬
stade på en högre gud än dem, till hvilka “hopen blotade“.
Allfader, “den store och mäktige, som skapat himmel och
jord“ och “uppehöll allt på jorden och i luften, himmelen och
verldskropparne, hafvet och vädret“, var icke fullkomligt dold
för våra mest djuptänkande förfäder. Då Torkel Måne på
Island kände att hans dödsstund nalkades, lät han bära sig ut
i solskenet, blickade upp åt himmelen och anbefallde sig till
den gud, som skapat solen. Till samme gud gjorde isländaren
Thorsten Ingemundsson sina löften, och den norske konungen
Harald Hårfager svor vid den “gud som honom skapat och
öfver allting råder“ 2). — Hvad den allmänna moralen i Nor¬
den angår ega vi i den gan^la sången “Havamal“, “en af de
herrligaste dikter något folk och någon tid har att forete“,
ett bevis på våra förfäders stränga sedlighetsbegrepp, höga
tänkesätt och mogna lifserfarenhet under en aflägsen forntid 3).
Men hvarje hedendom bär upplösningens frö i sitt sköte;
så äfven asaläran. Den urartade allt mer och mer till otro
1) Adam af Bremen yttrar om tempellunden i Upsala bland annat:
"Ibi etiam canes (et equi) qui pendent cum kominibus, quorum corpora
mixtim suspensa narravit mihiquidam Christianorum se LXXII vidisse."
2) Strinnholm: "Svenska Folkets Historia", II, sid 493 och de ar¬
beten, som der citeras.
3) Den af Havamals minnesreglor, som var djupast inpräglad i våra
förfäders sinne, var af följande lydelse:
"Bort dör din hjord,
Bort dö dina fränder,
Och sjelf dör du äfven,
Men ett vet jag, tom aldrig dör,
Domen öfver den döde,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
