Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
eller vantro. Det fanns sålunda under hedend )mens sista tid
ett slags fritänkare, som ej trodde på någon personlig gud,
utan förtröstade endast på ‘‘kraft sinu 1), och andra funnos,
hvilka trodde mera på alfer, nornor, disor, fylgior och andra
dylika gudomligheter, än på asagudarne. Man trodde också
på drömmar 2) och förebud, hvadan spådomskonsten stod i högt
anseende. Denna konst öfvades af fruntimmer, som kallades
“valor“ eller “völvor“3) Af trolldom nämnas två slag, gal-
drar och sejd. Den förra trolldomen ansågs icke vanhederlig,
men deremot den senare, söln merändels öfvades nattetid un¬
der ohyggliga ceremonier. Till densamm hörde kokning af
vissa örter och sjungande af vissa trolldomssånger. Man trodde
sig härigenom kunna uppväcka hagel och oväder och tillskynda
andra menniskor skada Finnar och lappar sades vara sär¬
deles skickliga i denna konst och ansågos stå i förbindelse med
onda makter 4).
De stjernor, som fordom strålat på hedendomens himmel,
bortskymdes slutligen allt mer och mer af otrons och vantrons
mörker. “Gudarnes skymninga inbröt Asalärans djupa
symbolik, förut måhända endast dunkelt fattad, blef nu för
allmänheten en olöslig gåta. Väl famlade mängden efter ljus
och sanning, men den fann endast mörker och villfarelse.
Runorna “på nornans svarta sköldrand voro outtydda än“ och
på själens vigtigaste frågor gåfvos endast otillfredsställande
svar. Den ene af asarne föll efter den andre, och snart stodo
endast Oden, Thor, Frej, Njord, Balder och Freja qvar i den
allmänna folktron; och äfven de hotades med fall och under¬
gång af honom, som kom för att bygga “fridens rike på för-
1) E. G. Geijer: “Sv. Rikes Häfd.“ sid. 213.
2) “Ilalfdan Svartes saga“ 7 kap. m. fl. Strinnholm: “Sv. Folkets
Hist.“, II, sid. 482, 483.
3) Innan “völvan“ förkunnade sina spådomar, hvilka man trodde
aldrig kunde ändras, sjöngs en trollsång, som kallades Vardlokr och
många besvärjningar gjordes. Hustrun till Thorfinn Karlsefne, en af
Norra Amerikas första kolonister, sjöng en gång en sådan sång “med en
så fager stämma att sjelfva valan i förtjusningen gaf henne det skönaste
löfte den tidens qvinna kunde gifvas, nemligen att blifva stammoder för
en berömd ätt.“
4) A. E. Holmberg: “Nordbon under hednatiden“ sidd. 630—638.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
