Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
sonad jord“. Det återstod for de “gamla gudarne“ ingenting
annat än att strida och falla med ära. De började också snart
med eld och svärd predika sin makt för vekligare slägten än
asadyrkarne i “fjällmurad Nord“. I nordmannatågen, säger en
berömd författare, gjorde asaläran sin sista kraftansträngning.
Den gjorde då sin berserksgång genom Europa, men föll slut¬
ligen utmattad och förblödd. På den väg den rasande björnen
brutit sig fram med blodiga ramar, kom då lammet med seger¬
fanan in i hans liide. “Den starkare än den starke borttog hans
vapen och skiftade hans rof“. Gudarnes skymning Var förbil).
Vitterhet och allmän själsodling. Våra hedniska förfäder
stodo ingalunda på kulturens lägsta trappsteg i fråga om all¬
män själsodling. Utrustade med ett brinnande kunskaps-
begär, inhemtade de under sina handelsresor och härtåg i
främmande länder icke så få kunskaper; och de torde i allmän
bildning icke stått långt tillbaka för Europas öfriga folkslag,
i synnerhet under vikingatiden. En af Sveriges fornforskare
yttrar också: “För att kunna bedöma tillståndet i Norden un¬
der denna tid måste vi jemföra det med förhållandena i Eu¬
ropas öfriga länder, och vi våga påstå att — om man undan¬
tager kyrkan och de» qvarlefva af den gamla bildningen, som
funnit skydd inom klostermurarne — skilnaden mellan Norden
och de länder, som hörde till Karolingernas rike, var vida
mindre än man vanligen föreställer sig. Nionde och tionde
århundradena äro de mörkaste under hela medeltidens bild-
ningshistoria. De sista strålarne af den gamla verldens sol
lyste matt på höjderna, under det den stora massan af folket
vandrade i mörker nere i dalarne, och ännu såg icke den kristna
vestern gryningen af den nya dagens sol. I öster strålade hon
deremot klart öfver Mohameds lärjungar. Europas folk bör¬
jade ett nytt lif, först sedan de genom korstågen kommit i
lifligare förbindelse med österlandets högre bildning. Men
vi veta, hvilken vigtig rol nordmännens ättlingar i Normandie,
i England och i södra Italien spelade under korstågen, hvilka
för dem, liksom för deras numera kristna fränder i Norden,
1) A. E. Holmberg: “Nordbon under hednatiden** sid, 603.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
