Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Svenska språket, som ännu förråder en stor likhet med det
gamla norrsena mal, betraktas också såsom ett afjordens skö¬
naste tungomål.
Nordmännen uttryckte sina tankar äfven i skrift. Grenom
ett slags bildskrift, som höggs i klippor eller ristades å vapen
och andra föremål, sökte man för efterverlden bevara minnet
af berömde mäns bragder ocli märkvärdiga händelser. Skan¬
dinaviens talrika “hällristningar”, som föreställa skeppsformer,
menniskor och djur, vapen och redskap, äro sålunda i sten
huggna häfder, hvilka sprida ett icke ringa ljus öfver Nor¬
dens lif och kultur under en aflägsen forntid 1). Å den s.
k. Assonet-stenen (Dighton writing rock) i Massachusetts
lät nordmannen Thorfinn Karlsefne omkring år 1010 inhugga en
sådan bildskrift, livilken vi vilja taga i närmare betraktande
innan vi afsluta skildringen af detta tidehvarf.
Nordmännen egde också en bokstafsskrift, runskriften, som
ristades på stenar, stafvar eller trädskifvor. Dessa sistnämda
voro merändels af bokträd. Af trädets namn (bok) och af
“staf“, benämningen på det raka strecket i hvarje runa, upp¬
stod ordet bokstaf. Ordet “ntn“ förekommer först i Ulphilas
göthiska bibelöfversättning (360—380) i betydelsen “hem¬
lighet”. Såsom skriftecken omtalas runorna först af biskop
Yenantius Fortunatus i Poitier i Frankrike i 6:te århundradet
ocli Kero, en munk i St. Grallen, nämner år 729 ordet “runstaf”
i bemärkelsen skrift. Ursprungligen voro runorna kända en¬
dast af några få och betraktades af folket såsom någonting
öfvernaturligt ”som kunde män berga, svärdsegg döfva, vågor
stilla, eld dämpa och sorger mildra” 2). Runor och trolldom
blefvo nästan likbetydande ord 3).
1) A. E. Holmberg har i “Skandinaviens hällristningar" sökt bevisa
att hällristningarnes ålder ligger mellan åren 500—900. O. Montelius
har dock i “Sverige under hednatiden" antagit, att hällristningarne till¬
höra bronsåldern, och säger, att “de nyaste undersökningarne hafva visat
att dessa märkliga fornminnen tillhöra nämda tid." Bevisen för detta
påstående synas dock icke vara afgörande. (Man finner t. ex. å Assonet-
stenen “bokstäfver" å hällristningen).
2) Ringsm al.
3) Ordet “run" betyder både besväTjning, sång och bokstaf. Verbet
“runa" betyder mumla, med dof röst uttala en sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
