Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
De svenska runorna, voro 16, motsvarande bokstäfverna f,
u, th, o, r, k, h, n, i, a, s, t, b, 1, m, r, (o). Vid hednatidens
slut, då runskriften blef allmänt känd af folket, ökades bok-
stafsförrådet med “stungna runor** motsvarande bokstäfverna
y, g, e, d, och p. Runorna u, r, i, s, t, b hade en icke ringa
likhet med bokstäfverna U, R, I, S, T, B. De öfriga runorna be-
stodo af “stafven1 2 3 4* |, ett rakt streck, och “kännetecknet**, en mot
stafven från olika punkter och olika riktningar dragen linie.
Runorna delades i tre klasser eller ätter, Frejs ätt, bestående
af runorna f, u, th, o, r, k; Hagls ätt, bestående af h, n, i, a,
s, och Tyrs ätt, bestående af t, b, 1, m, r, (ö). Af denna in¬
delning uppkom ett nytt slag runor. Första ätten utmärktes
med ett streck till venster om runans staf? andra ätten med två
och tredje ätten med tre streck. Med streck till höger om
stafven betecknades åter runans ordning inom ätten. Ville
man sålunda på detta sätt teckna runan m, så tecknade man 3
streck till venster om stafven, emedan runan tillhörde tredje
ätten, samt 4 streck till höger om stafven, betecknande att ru¬
nan var den fjerde inom nämde ätt.
Utom ofvannämda skriftecken brukades i Norden äfven
anglosaxiska och tyska runor. Dessa voro till antalet flera
och röjde en närmare frändskap med de latinska och grekiska
alfabeten än hvad fallet var med de svenska runorna. Då
våra förfäder icke egde mer än 16 bokståfver, så egde anglo-
saxerna 40 och tyskarne 28. Greijer säger, att de svenska
runorna lika “otvifvelaktigt ligga till grund för de anglosaxiska
som dessa i allmänhet för de tyska** 1), i hvilket omdöme Strinn-
holm2), Holmberg3) m. fl. instämma4). Anglosaxernas för¬
fattare påstå också, att runorna voro af skandinaviskt ursprung
]) E. G. Geijer: “Svea Rikes Häfder“ sid. 105.
2) Strinnholm: “Svenska Folkets Historia“, II, sid. 448—450.
3) A. E. Holmberg* “Nordbon under hednatiden“ sidd. 328—330.
4) The Norse alphabet is generally considered the oldest and the
parent of the rest (Chambers^ Encyclopsedia, X, sid. 368).
O. Montelius antar i sitt arbete “Sverige under hednatiden“, att de
af oss här ofvan omnämda svenska runorna tillhörde endast den yngre
jernåldern (tiden från 700 till senare hälften af ll:te århundradet). De
“äldre runorna“ som begagnades i Sverige voro, enligt nämde författares
antagande, de samme som brukades i England, Frankrike, Tyskland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
