Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ocli att de af nordmännen användes till bibehållande af deras
sånger ocli vid besvärjningarl).
.De äldsta skriftliga minnesmärken, som finnas i den skan¬
dinaviska Norden äro runstenarne, resta “vid vägen“ till minne
af fallna fränder eller ännu lefvande personer2). Att resa
bautastenar 3) efter män “hos hvilka något mannavärde var“ 4),
foreskrefs redan af Oden. Honom tillskrefs också runornas
införandeö). Af 1500 upptäckta runstenar eger Sverige om¬
kring 1300. De fleste af dem synas vara reste under tiden
mellan 950—1250.6)
Wallachiet. Det meddelade profvet på dessa “äldre runor“ visar också
att de varit mycket lika om icke desamma som de anglosaxiska. Äfven
Holmberg påstår, att “de anglosaxiska och tyska runorna voro till sin
allmänna användning af folket såsom bokstafsskrift vida äldre än Upsala-
runorna*’ (de svenska); men han säger på samma gång, att offer-före-
ståndarne, d. v. s. de förnämsta höfdingarne, kände bruket af de sist-
nämda, ehuru de bevarade denna kunskap såsom en religionshemlighet,
till dess kristendomen rubbade tron på asaläran. De svenska runorna
voro sålunda icke yngre, men mindre kända under den äldre och meller¬
sta jernåldern, än de anglosaxiska. Mr D. H. Haigh är, oss veterligt,
den ende engelske författare, som sökt bevisa, att de anglosaxiska runorna
äro äldre än de svenska.
1) Hos litterarum figurae in gente Nortmannorum feruntur primitus
inventas. Quibus ob carminum eorurn meinoriam et incantationum uti
adhuc dicuntur. “Vetus Scriptor Anglosaxo“ ap. Ilumphrey Wanley in
Catalogo Codd. Anglosax. Hickes “Thesaurus“ T. II, p. 247. E. G.
Geijer: “Svea Rikes Häfder“ 105. — Förstnämde anglosaxiske författare
säger också, att nordmännen “genom rimstaf^ar (runstafvar) meddelade
hvarandra hemliga saker.“
2) Stundom restes runstenar till minne af en väganläggning eller nå¬
got annat förtjenstfullt verk, som blifvit förrättadt till “själabot“ för egen
eller andras del. Såsom prof på inskrift å öfver anhöriga resta stenar
må följande meddelas: “Sven och Thorstein läto resa sten denna efter
sin goda fader Björn. Han blef död i Grekland. Gud hjelpe själ hans.
Ubbe högg runorna.“ — Inskriften höggs nästan alltid i en invecklad
och konstnärligt formad ormslinga.
3) Ordet bautasten kommer af “bauta“, slå, fälla.
4) Snorre Sturleson: “Yngl.-sag.“ 8 kap. •
5) Densamma: 7 kap.
6) O. Montelius antar, att Nordens äldsta runinskrifter äro från år
300 e. Kr. Det latinska alfabetet eller munkstilen utträngde slutligen
runorna. Den yngsta runsten i Norden vpå Aspö i Mälaren) anses vara
från förra hälften af 1300-talet. Skåne-lagen, skrifven jned runor, är
från 14:de århundradet. Grafstenar med både runor och munkstil bred¬
vid hvarandra brukades ända in i 15:de århundradet. Nordmännens ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
