Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldekonsten var en af de vittra idrotter, som högt vär¬
derades i hela Norden. “Långt bortom de menskliga bragdernas
födelsetimma framskymtar den nordiska sångmöns vana gestalt
såsom giidames fosterdotter^, talande gudarnes tungomål (asa-
mal). Hon var den vårdarinna, som under den gråa forntiden
troget vaktade “minnets skatteru, den från fädren arfda reli*-
gionsläran och hågkomsten af folkets öden under framfarna
dagar. I djupa och allvarsamma toner klungo forntidens min¬
nen och framtidens lof från strängarne af hennes harpa, på
samma gång som hela den skandinaviska Nordens vishetslära
bars af hennes djerfva, bildrika och högstämda sång från slägte
till slägte.
Nordens äldsta sånger, utmärkta genom sin skarpt beto¬
nade krigiska rythm, sina djerfva omskrifningar 1) och sina
ur den nordiska gudaläran hemtade bilder, fortplantades, så¬
som vi ofvan antydt, från fader till son genom muntlig tradi¬
tion 2) Till sitt innehåll voro dessa sånger antingen mythiska,
i hvilka de skildrade personligheterna voro inbillningens foster,
eller historiskt mythiska, i hvilka verkliga personligheter utrus¬
tats med öfvernaturliga egenskaper 3). De historiska sångerna,
lender, runstafven, användes af svenska allmogen ända till 17:de århun¬
dradet och äfven under sistlidne sekel brukade dalkarlarne ett med latin¬
ska bokstäfver ökadt runalfabet. (Geijer: “Svea Rikes Häfder“ sidd.
127—130.
1) Så t. ex. egde Oden i skaldernas sånger omkring 200 namn. Him¬
meln kallades af skalderna Ymers hufvudskål, dvergarnes börda m. m.
Jorden kallades Ymers kött, Thors moder, Odens brud, Friggs rival m.m.
Solen kallades verldslågan, luftens glöd, himmelns eld, skyarnes förgyl-
lare, skuggornas skräck m. m. Hafvet benämdes kölens, stäfvens, plan¬
kornas, fiskens, isens, sjökonungens väg och stig, hvalfiskarnes takås,
medvindens land m. m. Vinden fick namnen trädbrytaren skogens och
seglens skadare m. m. Elden kallades husets sol, skogens och husens
bane m. m. Skeppet: hafvets, vädrens häst, sundets djur, hafvets björn
m. m. Striden: Hildurs lekar, spjutens urväder, Odens regnskur m. m.
Skölden: skeppets sol, framstäfvens måne, Ullers askträd m. m. Svärd
och andra vapen kallades Odens eld, brynjohatare, sår upprifvarc m. m.
2) E. G. Geijer: “Svea Rikes Häfder“ sidd. 161—164. Ett exempel
huru rikt skaldernas minne var. Den blinde skalden Stuf sjöng för Ha¬
rald Hårdråde på en afton 60 sånger (Hockar) o^h svarade på tillfrågan,
att han kunde en half gång till så många längre skaldeqväden fdrapor).
3) Den af «ss förut nämda poetiska Eddan innehåller Nordens my¬
thiska och historiskt mj thiska sånger. Af dessa vilja vi här nämna: Valas
sång (Völuspa), “skapelsens grundtoner“, skildrande alltings uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
