Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
sten att förtälja dem“ 1). De bilder af frejdade män, som
sagorna på ett mästerligt sätt framställde, inpräglades med
outplånliga drag i ynglingens minne och eldade hans håg från
barnaåren till stora och ärorika bragder, att äfven hans namn
måtte lefva i sång och saga för kommande slägten.
De skandinaviska nybyggarne på det aflägsna Island be¬
traktade sitt språk och sina i sagorna bevarade minnen af för-
fädrens bedrifter såsom det käraste, det dyrbaraste arf, de
medfört från sitt gamla fosterland. Vi ha dessa öboer att
tacka för en stor del af den kunskap, vi egse om lif och kultur
i Norden under hedendomens långa tidehvarf. Genom att i
skrift uppteckna de vigtigaste sångerna och sagorna, räddade
de vetgirige isländarne åt hela Skandinavien en fornlitteratur,
“som till sin rikedom öfverträffar hvaije annat folks på samma
bildningsgrad och hvars värde ingen tid och intet folk skall
kunna underkänna* • 2).
Såsom lägre slag af vitterlekar och tankeöfningar, som af
våra förfäder älskades, vilja vi här omnämna lösning afgåtor,
diktande af sinnrika ordspråk och tankespel (schackspel, bräd¬
spel och hundspel) hvilka kallades med ett gemensamt namn
“tafl“. Äfven harzardspel med tärningar voro icke okända,
enligt hvad sagorna antyda och graffynden utvisa.
1) E. G.-Geijer: “Svea Rikes Häfder“ sid. 163. Strinnholm yttrar
om “sagoskämtan“ bland annat följande.*- “Genom det lifliga intresset
för allt, som förelopp i verlden, så i hembygden, som utomlands, genom
den spända uppmärksamhet man lånade åt berättelserna derom och ge¬
nom det bifall, hvarmed en god sagoförtäljare såsom en Öfverallt väl¬
kommen gäst afhördes, danades och utbildades sagoförtäljningen till en
egen konst att berätta med snillrikhet, så att man åt framställningen
visste gifva liflighet, raskhet, sanning och behag; denna konst, som of¬
tast var förenad med skaldegåfvan, emedan skalderna tillika voro sago¬
förtäljare, stod i sådant anseende, att ej mindre ära skördades deraf än
af hjeltebedrifter“ (Svenska Folkets Historia, II, sidd. 238, 239).
2) A. E. Holmberg: “Nordbon under hednatiden“ sid. 384.
Snorre Sturleson, den gamla Nordens frejdade historieskrifvare, en
af de vittraste och mäktigaste män på sin tid, ordnade och utgaf icke blott
den af oss förut omnämda prosaiska Eddan, utan äfven den för Nordens
forntidshistoria få vigtiga “Heimskringla“ eller “Norges konungasagor“^
Sturleson mördades af sin egen måg på Island den 22 Sept. 1241.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
