Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
tro“ 1), och de första kyrkolagarne på Island och i Norge in-
nehöllo stränga förbud mot stjerntyderi. Icke desto mindre
fortfor tron på “stjernornas skriftu långt in i den kristna tiden;
ja, mången af de äldre bönderna i Sverige säger sig än i dag
kunna af vintergatans utseende om hösten sluta till huru¬
dan väderleken blir under hela vintern.
I läkarekonsten voro nordmännen icke heller okunniga.
Våra kraftfulla och härdade fäder kände färre invärtes sjuk¬
domar och krämpor än vi; men egde desto flera sår, blodviten
och yttre skador att ansa. Läkande af sår medelst vissa örter
var en allmänt utbredd kunskap 2). Större sår hopsyddes med
nål och tråd, och operationer företogos stundom och lyckades,
ehuru man vid dem icke använde andra kirurgiska instru¬
menter än nålar, knifvar och tänger 3). Man trodde, att vissa
1) “Haldor Snorres saga“ 4 kap.
2) Strinnholm: “Svenska Folkets Hist.“, II, sid. 434; A. E. Holm¬
berg: “Nordbon under hednatiden“ sidd. 359—362.
3) Då Thormoder Kolbrunarskald (år 1030) blef af en pil dödligt
sårad i slaget vid Sticklarstad, afbröt han pilskaftet i såret och gick till
ett hus, hvarest en qvinna var sysselsatt med att förbinda de sårade.
Eld brann på golfvet och vatten värmdes för sårens rentvättande. Thor¬
moder gick intill elden och stod der en stund. Då sade läkeqvinnan till
honom: “gå ut, karl, och tag in veden, som ligger utanför dörren.“ Han
gick ut och kom in med ett fång ved, som han kastade ned på golfvet.
Då såg läkeqvinnan honom i ansigtet och sade: “fasligt blek är du. Hvi
är du sådan ?“ Thormoder qvad då en sång, i hvilken han yttrade att få
varda röda af sår, att han mött pilskurarno och att den smidiga, med kraft
framkastade malmen, enligt hvad han trodde, bitit hvasst nära intill
hjertat. “Då,“ säger Sturleson, “sade läkeqvinnan: ‘låt mig se såren, så
skall jag binda om dem.‘ Thormoder satte sig då ned och kastade klä¬
derna af sig. Läkeqvinnan såg på hans sår och undersökte det, som
han hade i sidan; kon kände att jernet satt derinne, men hon var icke
viss, åt hvilket håll det hade gått. Hon hade kokat samman stött lök
och andra örter, hvilka hon gaf de sårade att äta, för att röna om de hade
hålsår, ty när det var hål (inåt inelfvorna) kände hon det af löklukten ur
såret. Hon bar nu detta till Thormoder och bad honom äta, men han
svarade: ‘bär bort, jag har icke grötsjukan/ Sedan tog hon en spänne¬
tång och försökto draga ut jernet, men det satt fast och rörde sig icko
alls; endast litet stack också fram, ty såret var svullet. Då sade Thor¬
moder: ‘skär du kring jernet, så att man kommer väl åt med tången : gif
denne sedan åt mig och låt mig rycka/ Hon gjorde som han sade. Han
tog då guldringen af armen och leinnade läkeqvinnan bedjande henne
göra deraf hvad hon ville. ‘En god dyrbarhet är det/ sade han, ‘konung
Olof gaf mig honom denna morgon/ Sedan tog han tången och ryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
