Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
också anmärkas, att de hus, som af nordmännen uppfördes här i landet,
kallas i sagorna för “stora hug“ (mikil hus). En ruin efter ett, såsom
man förmodar, nordmannatempel visas ännu i Newport, Rhode Island
Lifsmedel, gästabud, gästfrihet. Nordmännen älskade kraf¬
tiga rätter och stark dryck. Fläsk och hästkött, färsk eller
torkad fisk voro de förnämsta anrättningarne å deras bord.
Köttet koktes eller stektes; att äta rått kött ansågs för vildt
och ohyfsadtl). Redan på den tiden kände man konsten att
af hafsvattnet “bränna salt vid strand£C för de nödvändigaste
behofven. Mjölk, så väl söt som sur, var en vanlig dryck; af
densamma bereddes-ost och smör eller kokades “sod“ (soppa).
Af mjöl efter korn, hafre, råg (och hvete) 2) bakades bröd
och koktes gröt och andra rätter. Af malt och humle brygg¬
des öl, som var starkt, men innehöll icke så många för helsan
skadliga ämnen, som den dryck, hvilken i dag benämnes med
detta namn. öl förtärdes vid alla gästabud, och än i dag hör
man derföre talas om “barnsöl‘c, “fåsteröl“, “grafol“ o. s. v.
En annan dryck var “mjödet“, som bryggdes i stora qvanti-
teter af malt, humle och honung 3). Att dricka mycket öl
och mjöd utan att blifva drucken ansågs som en manlig
idrottd). “Nordboerna“, säger en afSveriges historieskrifvare,
“gåfvo i dryckesära icke efter sina stamförvandter thracerna
och sina stamförvandter germanerna“ 5). Man insåg likväl
1) Det rent af förbjöds i Hjalmar den hugfulles vikingalag. Ostron
ansågos för en ovärdig rätt för cn äkta göth (Holmberg: “Nordbon
under hednatiden", sid. 235). “Ett slägte med jernmuskler kunde icke
mättas med vår tids läckerheter" (Andersons afhandling om forntida
bruk, sid. 32).
2) Såsom förut blifvit upplyst, voro sädesslagen hvete och råg icke
fullkomligt okända i Norden under vikingatiden. Kornet var dock huf-
vudsädet. Ännu år 1466 kallar ett påfligt, bref till biskopen i Strengnäs
hvete och råg för nya och ovanliga sädesslag ofvan om skogen Kolmår¬
den, af hvilka man icke borde försumma att taga tionde (E. G. Geijer:
“Trcnne föreläsn.", sid. 85).
3) “Sagorna omtala mjödkar så stora, att de upptogo den nedra botten
af loftsbyggnaden" (Holmberg: “Nordbon under hednatiden", sid. 238).
4) Vid “vaddrickning" täfiade två eller flera personer om hvilken
som kunde förtära mest. I Orrar Odds saga skildras en sådan dryc-
keskamp mellan sagans hjelte och ett par andra dryckeskämpar. Dessa
sistnämde stupade efter det de druckit 7 horn mjöd; men Orvar Odd,
som druckit dubbelt så mycket, stod ändock upprätt.
5) Strinnholm “Sv. Folk. Hist.“, II, sid. 593.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
