Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
net fick sin första tand erhöll det en tandgåfva (tandfa), som
understundom bestod af en med barnet jemnårig trål, hvilken
derefter uppfostrades till sin egares lekkamrat oeh följe-
slage 1).
Barnen uppfostrades icke alltid i föräldrahemmet. Der
var en öflig sed, att man leuinade sina barn åt kloka och för¬
ståndiga män, hvilka man ville visa synnerliga prof på akt¬
ning och vänskap Emottogs barnet, satte fosterfadren det¬
samma på sitt knä och förband sig dermed att lära det allt
mannavett och alla idrotter, som han kunde 2) ; Det tillkom
honom också, att på annat sätt sörja för sitt fosterbarns fram¬
tid och mot detsamma utöfva en fäders pligterS), och sagorna
meddela sällan eller aldrig exempel på, att en fosterfader svek
det förtroende, som visats honom. Fattiga föräldrar kunde
dock icke lemnasina söner till rika och mäktiga män för att
uppfostras; ty den, som fostrade andras barn, ansågs alltid
ringare än barnets fäder 4). Ofta egde fosterfadern egna söner
1) N. Linder: “Om uppfostran hos forntidens nordboar“; Strinn-
holm: “Sv. Folk. Hist.“, II, sid, 553.
2) “Ok thvi heiti ek ther, at kenna hanum slikt inannvit sem ek
kan“ (Helges och Grims sag.)
3) I sin fosterfaders hus erhöll barnet ofta bättre uppfostran än det
kunaat erhålla i hemmet. Då det hunnit manbar ålder, försågs det med
rika skänker, såsom vapen, skepp med full besättning o. d.
4) Konung Etelstan, anglosaxernas konung (925—940), sände en gång
män till konuDg Harald Hårfager i Norge för att bringa till denne ett
svärd “hvars hjälten och mellan kalle voro guldprydda och hvars hela till¬
behör var smyckdt med guld och silfver och dyrbara stenar“. Då svärdet
bars fram till konungen, sade en af sändemännen : “Här är ett svärd, som
konung Etelstan sänder dig med helsning att du skall taga emot det.“
Harald mottog svärdet. Då förklarade sändemännen, att konungen i
och med detsamma erkänt sig för en lydkonung under England. Här-
öfver blef Harald mycket förbittrad, men stillade för tillfället sin vrede.
Aret derpå lemnade han sin med en trälqvinna födde son Håkan till en
man vid namn Hök Högbyx samt sände denne med 30 man till London.
Då Hök kom till sin bestämmelseort, gick han med sitt följe in i kungs-
,salen, och “då“, säger Sturleson, “tog Hök svennen (Håkan) och satte
honom i Etelstans knä. Konungen ser på svennen och frågar Hök, hvi
han gjorde så. Hök svarar: “Konung Harald bad dig fostra hans träl-
qvinnas barn“. Konungen vardt mycket vred, grep svärdet, som han
hade bredvid sig och drog det, liksom ville han dräpa svennen. Hök
sade: “Nu har du knäsatt honom ocii du kan döda honom, om du vill,
men icke kan du dermed utrota alle kouung Haralds sÖner“. Derpå gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
