Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
nes fader. Denne åter bestämde huru stor hemgift (hemgaef,
fylgdh, hemfylgdh) han ville förära sin dotter 1). Sjelfva af-
talet om dessa vilkor kallades “brudkop“ (brudkaup). - Sedan
denna öfverenskommelse uppgjorts, stadiastades och bekräf¬
tades den af båda parternas närmaste fränder å sjelfva den
s. k. “fgestninga staemna“, å hvilken friaren medelst vissa i
lag eller häfd foreskrifna ordalag 2) fästade sig qvinnan (faesta
sser konu); han kallades derefter fästman (faestimadr) och
flickan fästeqvinna (fsestikona). Hvarje lagligt äktenskap
måste föregås af en sådan fästning. En äkta laggift hustru,
“adhalkona“ eller “laghgift kona“, måste alltid vara vunnen
“med gåfva och tal“ (maedh mund ok maedh mselse)3). Hen¬
nes barn egde “arf taga“. Hustrur, som togos i härnad eller
utan föregående fästning, betraktades såsom frillor, och deras
barn egde ingen arfsrätt till odaljorden4). Mannen ingick
sällan äktenskap före det 25:te eller 30:de året, och qvinnan
sällan före det 20:de5). Stundom uppsköts fästningen en
längre tid, och friaren erhöll endast löfte, att han inom vissa
år skulle erhålla sin brud. En på sådant sätt bortlofvad
1) “Köp, afhanclladt med fader eller närmaste fränder (ehuru här
snarare ett symboliskt uttryck för aftal i allmänhet), var den lagliga for-
meft för äktenskap och gjorde barnen lagfödda“ (Q-eijer “Sv. Folk.
Hist.“, I, sid. 113). — Den mund konungen skulle skänka sin
brud var i lagarne bestämu till tolf marker guld eller två gårdar i pant
för denna summa. (“Tha skal kononger mund giva tolf marker gulz
seller tva byser at vaedhium saetiae“, Yestg. 1., II, Gipt. b. I). Vanligen
bestodo gåfvorna af guld och silfver, trälar och boskap.
2) Gunnlög Ormtungas saga, 4 kap. “Ringar vexlades i forntiden
icke vid förlofningar; väl plägade de älskande gifva hvarandra sådana,
men som ett tecken af fäktning eller laglig trolofning var ringen icke än¬
nu ansedd“ (Strinnholm: II, sid. 531). “Förlofningen bekräftades med
händernas sammafattande“. (Jemf. Yestg. 1., Gipt. balk., II)
3) Vestg. lag. I. Arfd. balk. VII, II. Arfd. balk. X.
4) Då Ragnvald Jarl hade utan Olof Skötkonungs bifall bortgift den¬
nes dotter Astrid (Estrid) till den norske konungen Olof den helige, ytt¬
rade den förtörnade fadren, att jarlen “farit till Norge med hans dotter
och unnat henne till frilla åt den digre manner- (Olof den hel. sag., 95
kap.). Då Harald Hårfager i Norge ville taga Svases dotter Snöfrid till
hustru utan föregående fästning, sade hennes fader, “att det icke skulle
ske med hans viija, så framt konungen icke fäste och fick henne efter
lag“ (Harald Hårf. sag., 25 kap.).
5) Strinnholm: “Sv. Fok. IIist.“ II, sid. 533, not. 926t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
