Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
ge hatt till och hufva ifrån“ var den grundsats, som följdes
vid alla arfskiften i forntiden. Då mannen dog, erhöll qvin-
nan af boets egendom endast den mund och morgongåfva, hon
af sin man erhållit, och den hemgift, hon medfört från sina
föräldrars eller anhöriges hem. Till denna egendom var hon
också berättigad, om mannen skildes ifrån henne utan giltig
orsak. Dog hon barnlös, tillföll hemgiften hennes närmaste
Iränder 1).
Då qvinnan blifvit på ofvannämda sätt lagligen gift, egde
hon rätt att befalla öfver husets qvinliga tjenstepersonal och
hade uppsigt öfver alla husliga göromål, vid hvilka hon också
sjelf lade hand. Hon stod dock i alla andra afseenden under
mannens lydnad, och hans vilja var merändels för henne lag.
Hon egde icke rätt att köpa och sälja; hon fick icke, utan
hans bifall, besöka sina slägtingar, eller vistas borta längre tid
än han bestämde. Han kunde efter behag aga och straffa hen¬
ne; men var å andra sidan inför lagen ansvarig för hennes
gerningar2). Det ansågs dock för en skam att misshandla
cn svag qvinna, ja till och med att kifvas med en sådan3);
til husfru, ok til laghse thridhiunx i lösörom ok han afflse fa, ok til alken
thsen rset mr uplgenzk lagh aoru ok hin haelghi Erikser Ivonunger gaff: Upp¬
lands lag. Ärfd. b. fl. III. Jemf. Hels. lag. Ärfd. balk. fl. III,* Vestm.
1. d. y., Ärfd. balk. fl. III; Suderm. Gipt. balk. III, g 3, cit. Strinn-
holm: “Sv. Folk. Hist.“, IV, sid. 68).
Birger Jarl stiftade (1260 eller 1262) den till 1845 gällande lagen,
att dotter skulle, efter sin fader och moder ärfva jemte sonen ; dottren en
tredjedel och sonen två tredjedelar (Först ser son ok sa dottir fadhurs
arve, son tua Jyti ok dottir thridiung. M huar sum brodhir mruir tha
mruir ok systir, i huarn stadh tha seruir brodhir tua lyti ok systir thrid-
hiung“. östg. 1. .iErfd. b. I).
1) Strinnholm: “Sv. Folk. Hist.“, sid. 531. Mellin: “Skand. Nor¬
dens Hist.“, sid. 83.
2) “Mannens välde Öfver hustrun i afseende på hennes person har i
äldsta tider troligen varit tå vidsträckt, att det innefattat “jus vitas et
necis“ (rätt öfver lif och död), då hustrun begått brott af svårare beskaf¬
fenhet" (Schlyter : “Juridiska afhandl.“ I, 169).
3) Strinnholm: “Sv. Folk. Hist.“, II, sid. 538. ’ “Ehuru mannen
synes egt iätt till husaga finner man att han högst sällan låtit af sin
vredo hänföra sig till handgriplig tillrättavisning. Sådant ansågs som
en dålig, en[mannen ovärdig handling, och ännu på vissa orter i Sverige
anses endast en ärelös kunna slå en qvinna“ (Holmberg: “Nordbon un-
dei hednatiden“, sid. 478). Sagorna meddela flera exempel på, att de
stolta och högättade fornnordiska qvinnorna icke tålte en sådan föro*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
