Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
niimsta grafhögar, som finnas i Norden äro de tre väldiga
‘kungshÖgarue“ vid Gamla Upsala i Sverige 1).
Då liket icke brändes, “sattes det i hög“. Inne i sjelfva
grafhögen fanns stundom en af trä, sten ocli kalk uppförd
kammare, i livilken liket sattes pä en stol eller lades i en af
sten eller trä förfärdigad kista2). Det var dock icke alltid
döda personer, som ingingo i dylika “livilokamrar£C; understun¬
dom läto äfven lefvande begrafva sig i för deras räkning upp¬
förda högar. Detta bruk synes dock hafva varit långt ifrån
allmänt 2).
arnes) tro, att ju högre röken steg upp i luften, desto herrligare var han
i himlen, som egde brännan, och desto rikare ju mer gods brann med
honom".
1) "Hvar och en af dessa tre på en sandås liggande högar har mer
än 220 fots diameter. Hen östl gasta af dem, i senare tider kallad "Odens
hög", undersöktes åren 1S46 och 1847 på det sätt, att man gräfde en hori-
zontal gång, 5 fot bred och 7,5 fot hög från ena sidan till midten. Gån¬
gen kläddes med trä och hölls öppen till år 1858, då den började förfalla;
år 1860 måste den fyllas. Högen, hvars nedra del bildas af sandåsen,
men som tör öfrigt är uppkastad af menniskohand, består hufvudsakligen
af sand; i midten fianes ett run ltröse af kullersten, 50 fot i diameter.
En del af detta rösebetäcktele nniagarne af bålet, der liket blifvit brändt;
midt på rosets botten fann man ett hårdt packadt lager (6 fot i diam.)
af aska, kol och brända ben. Tre tum djupt i jorden under detta lager
stod en simpel urna af bränd lera, inbäddad i sand och täckt med en
tunn stenflisa, inom en krets af stora kullerstenar, som skulle skydda
henne tor det ofantliga trycket af stenröset och sandmassan. Urnan,
som höll 6 tum i höjd och 7,5 tum i vidd, var till brädden fyld med brän¬
da ben. I henne och i det stora benlagret funnos dessutom lemningar
af flera genom bålets hetta mycket skadade bronsprydnader, glasperlor,
benkammar, snelbrickor af ben, nitnaglar af jern samt två bitar af guld¬
smycken med ovanligt fina filigramsirater m. m. Denna hög synes till¬
höra jernålderns midt eller början af vikingatiden" (O. Montelius : "Lif-
vet i Sverige under hednatiden", sid. 104—105).
2) "Den märkligaste graf af detta slag som vi f. n. känna i Norden
är drottning Thyras graf kammare, i en af de stora högarne vid Jellinge
i Danmark, uppförd omkring år 950.’ Kammaren, som är 11 alnar lång,
4 alnar bred och 2£ aln hög, är byggd af ekstockar, med invändig be¬
klädnad af ekplankor. Väggarne hafva varit behängda med ylletyg"
(Dens. sid 109,. Dylika ehuru mindre kamrar funnos alltid i de isländ¬
ska grafhögarne (A. E. Holmberg: "Nordbon under hednatiden’, sid.
294).
3) I Harald Hårfagers saga, 8 kap , läses om två bröder Härlög och
RollÖg, hvilka voro konungar i Nömedal i Norge. "I tre somrar hade
de arbetat på en hög, betäckt med sten och kalk samt gjord af stockar.
Då högen var färdig, sporde de, att Harald (Hårfager) kom med en här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
