Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - I. Nordmännen - II. Vinlandsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Nordens grafminnen uppgå till flera hundra tusen, hvilket
antal dock ända till våra dagar årligen förminskats, antingen
af egennytta eller af okunnighet. Först under de senare år¬
tiondena hafva Nordens forntidsminnen blifvit tagna i ett större
skydd af regeringarne och af de olika fornminnesföreningar-
nel).
II. VinlandsfXrderna. 1. Bjarne Herjnlfssons resa.
Erik Röde, en ättling af en mäktig nordman, vid namn öxna
Thore 2), nödgades för ett dråps skull fly till Island i slutet
af det 10:de århundradet. Efter en kort tids förlopp begick
han ett nytt dråp pä Island och blef landsförvist på en tid af
tre år. Han beslöt då att uppsöka ett långt ute i hafvet be¬
läget land, som nyligen blifvit upptäckt af en man vid namn
Grunbjörn och efter honom kalladt Giunbjörnsskär. Det lyc¬
kades för dråparen att finna nämda land (omkring år 982),
och han tillbragte här tiden för sin landsförvisning, återvände
derefter till Island och kunde der icke nog prisa det upptäckta
landet, som han efter fältens yppiga .grönska kallade Grön¬
land. Många isländare af svensk, norsk och dansk börd be-
slöto att dit utvandra; och om våren 986 återvände Erik Rö
de till G-rönland åtföljd af 25 skepp, lastade med emigranter,
kreatur m. m.
Bland de nordmän, som nu utflyttade, var en Ilerjulf
Bårdsson, som var frände till Ingulf, en af Islands förste
“landnamsmäna. Han nedsatte sig på Herjulfsnäs. Erik
Röde med sina söner Leif, Thorvald och Thorstein 3), bosatte
emot dom. Då lät Härlög köra till högen mycken vist och dryck samt
gick derefter, sjelf tolfte (således med 11 män) in i högen, som då igen-
kastades“. Så säges också Kettil. Okristen, i Sverige hafva ingått i sin
* egen grafhög, för att icke i lifvet utgå derifrån.
1) Så t. ex. stadgar lagen i Sverige, att inga ofvan jord synliga forn-
lemningar få rubbas utan vederbörligt tillstånd.
2) A. E. Holmberg kallar öxna Thore för en mäktig vikbo eller bo¬
huslänning (?) (“Skand. hällrist,“, sid. 148).
3) Namnen på de gamle nordmännen stafvas olika. Yi hafva här
följt samma stafning3sätt som Rafn, Strinnholm, Geijer och Holmberg.
De nyare formerna, som användas af H. O. Hildebrandm. fl. ega följan¬
de utseende: Härjulf, Let, Torvald, Torsten, Frödis och Bjärne (<|Lo-
nungaboken“, I, sid, 275).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
