Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - II. Vinlandsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ossa. Stället der deras sammanträffande var tillämnadt var
sådant, att vatten var å ena sidan och skog å den andra 1).
De råd Karlsefne gaf följdes, ocli det dröjde icke länge
förr ån skrålingarne aukommo. Nordmännen höjde då en
röd sköld emot dem, och en skarp strid med skjutvapen upp-
stod. Skrålingarne begagnade dervid ett slags slungor samt
“lyftade på en stång en ofantligt stor kula af blåaktig färg
och till formen lik en fånnage“ hvilken de sedan slungade in
bland Karlsefnes folk 2). Då denna kula nedföll, hördes en
stark knall. Håröfver blefvo nordmännen förskräckte och
drogo sig tillbaka längs floden. Då den modiga, men tillika
grymma Freydis Eriksdotter 3) såg dem fly, ropade hon: “Hvi
löpen I, som åren tappre män, för dessa stackare, hvilka jag
ansåg, att I kunden fälla såsom fä; om jag hade vapen, tror
jag, att jag skulle kämpa bättre än 1“ Då ingen fästade af-
seende vid hennes rop, utan skyndade undan, försökte hon
följa sina landsmän. Hon var dock i en sådan belägenhet,
att hon ej förmådde hålla •jemna steg med dem, och såg sig
snart omringad af skrålingarne. Det säges, att hon då tog
svärdet ur handen på en död nordman Thorbrand Snorreson,
hvilken blifvit träffad i hufvudet af en flat sten, som ännu
satt qvar i såret, beredde sig till motvärn och förskräckte
skrälingarne så, att de skyndsamt begåfvo sig på flykten 4).
Denna uppgift får dock icke tagas alldeles efter bokstafven,
ty det heter i en fornskift, att “en stor del af skrälingarnes
1) “Konungaboken", I, sid. 286.
2) “Sannolikt var detta verkligen en med kondenserad luft fylld
djurmage, som, försedd med någon tyngd, att den hastigt kunde falla,
vid nedstörtandet söndersprang, då den alltid måste gifva ifrån sig en
skottlik knall" (A. E. Holmberg: “Skand. H’ållrist.“, sid. 149), Det
torde äfven förtjena att anmärkas att lädersäckar (ih-tih-ka) fyllda med
vatten begagnas än i dag af indianerna såsom trummor (G-. Catlin:
“Nord Amerikas Indianer", 22 kap).
3) Holmberg kallar henne “en af de skändligaste qvinnor den nordi-
skafornsagan vet att omtala". Baldwin kallar henne “a cruel,hard- hearted,
enterprising woman, mindful only of gain"; och båda författarne synas
hafva rätt i sina påståenden.
4) “Ellc essaya de les suivre, mais sa grossesse avancée 1’arréta
-La poitrine nue, ello bandit le glaive contre les ennemis. La
vue de cette femme armée les effraya" (C. C. Rafn: “Mémoire sur la
decouverte de 1’Amérique", sid. 13).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
