Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra tidehvarfvet. Nordmännens färder till Norra Amerika och deras kolonier härstädes (986—1347) - II. Vinlandsfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
här fÖll“. Det nederlag fienden led, sedan Freydis med sitt
mod uppeldat nordmännen till ny strid, var vål den hufvud-
sakligaste anledningen till flykten. For en qvinnas hotelser
har väl aldrig en hel krigshär rymt fältet 1).
Ehuru nordmännen utgingo såsom segrare ur striden, in¬
såg Karlsefne likväl, att det skulle i längden blifvaför honom
omöjligt, att med något öfver 100 inan kämpa mot en hel be¬
folkning. Sedan lian med sina män tillbringat åter en vinter
i Vinland, rustade han sig påföljande vår till hemresa. Nord¬
männen seglade då öster ut och knnmotill Straumfjord (Sröm-
fjärd, Buzzard-viken). Här skilde sig Kalsefne från det öf-
riga sällskapet och for med ett fartyg och några män för att
uppsöka Thorhall. De styrde norr om Kjalames och derefter
mot nordvest. Landet låg på skeppets “bakbordssida“ (till
venster), skogar funnos öfverallt så långt ögat kunde nå, och
få öppna platser påträffades. En bergsträcka (The Blue
Hills), som de sågo här i norr, ansågo de vara densamma, som
sträckte sig till Hop 2). • > . ; ’
Påföljande vinter vistades nordmännen i närheten af
Straumfjord, reste sedan derifrån och kommo till Markland.
Här träffade de fem skrälingar och lyckades gripa två af
deras gossar, hvilka de förde med sig och undervisade i det
nordiska språket och i den kristna tron. Dessa gossar upp¬
lyste, att deras föräldrar hette Uraege och Vethilldi, att skrä-
jingarne styrdes af två höfdingar Avaldamon och Valdidida
1) Om striden med skrälingarne yttrar “Konungaboken** bland an¬
nat följande: “Nu blef det strid, och en stor del af skälingarnes här föll.
Bland dem var en stor och vän man, som tycktes Karlsefne vara deras
höfding. En af skrälingarne hade tagit upp en yxa, han såg på henne
en stund, lyfte den sedan mot en stallbroder och högg till honom,* han
föll genast död. Då tog den store mannen yxan, såg på henne en stund
och kastade henne sedan så långt ut i sjön han kunde nå. Sedan flydde de
in i skogen, hvar och en så godt han kunde" (Konungaboken, I, sid. 286).
Enligt en annan uppgift, tog en af skrälingarne upp en vid sidan
af en fallen nordman liggande yxa, högg med den i ett träd och lät sina
stallbröder göra detsamma. Alla tyckte att yxan bet utmärkt men då
de sedan höggo den i en sten och sågo att eggen bräcktes, kastade de bort
henne såsom ett odugligt vapen (A. Bang: “Bebyggelsen af Nord Ame¬
rika", sid. 10).
2) C. C. Rafn: "Americas Opdagelse", sid. 18. Baldwin: “Ancient
America", sid. 283.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
