Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad Olaus Petri, reformatorn, därom anför i sin krönika (Script. R. Sv., I,
11. 280) grundar sig uppenbarligen på de beslut, som under loppet af den
s. k. unionstiden fattades, för att möjliggöra den mäktiga drottningens tanke
om de tre rikenas eviga förbindelse. Och samma obekantskap, som dessa
historieförfattare och kronister förråda, rörande detta viktiga beslut, samma
obekantskap rådde hos folket. Så länge Margareta lefde, hör man aldrig
kalmarebeslutet af år 1397 åberopas; det sker öfver hufvud först, när man
behöfde en rättslig utgångspunkt för de tre rikenas sammanblifvande under
en konung. Då synes det, som om man bort framvisa originalet, hvilket
enligt ordalydelsen i beslutet skulle i två pergamentsexemplar finnas
tillgängligt i hvarje af de tre rikena; men detta skedde icke, och orsaken är
lätt förklarlig, ty det fanns icke till i sådant skick, att det kunde visas.
Redan år 1425, således nära ett decennium före Engelbrekts befrielsekrig,
behöfde konung Erik själf en afskrift af originalet och lät en kanik från
Opslo jämte notarie och vittnen infinna sig inför biskopen i Roskild för detta
ändamål. Då befanns — heter det i inledningen till denna kopia — vid
noggrann undersökning brefvet helt och hållet försedt med sigill, men af
dessa nämnas endast tre såsom hela, »de öfriga af ålder helt och hållet brutna
och förstörda». Denna kopia, försedd med påskrift af notarius publicus, finnes
ännu i behåll i danska geheimearkivet och hänvisar tydligt på det pappers
original, hvilket uppsattes i Kalmar 1397 och där fick i största hast inalles
17 underskrifter, men blott 10 vårdslöst, till en del täckande det ena det
andra, påtryckta sigill.
Vår framställning af detta ärende grundar sig på de nyare åsikter, som
gjort sig gällande med anledning af C. P. Paludan-Müllers kritiska granskning
af Margaretas union. Vi hänvisa läsaren till våra Ber. ur Sv. Hist.,
del. II, sid. 17—19. Hela dialogen i detta kapitel hafva vi ansett äga sitt
berättigande i nödvändigheten att lämna läsaren en öfversikt af den allmänna
politiska ställningen för denna tid. — Rörande kröningsbeviset, se Ber. ur
Sv. Hist. anf. st., sid. 14, 15.
Sid. 143. Boresgården. Den del af den nuvarande staden Falun, där
denna gård var belägen, kallas ännu »gamla herregården». Ännu 1757, då
Abr. Hülphers reste i Dalarne, var en Bores- eller Borvindshytta gångbar
(se Hülphers Resa, sid. 428).
Sid. 178. Björn i Varggården. Enligt en gammal berättelse, som
sammanfattades af en Jakob Ingelsson, hvilken lefde i slutet på 1600-talet, lefde
denne Björn »för 250 år tillbaka» och kunde sålunda vara samtida med
Engelbrekt. Berättelsen om den tama björnen grundar sig på samma källa,
ehuru han ej tillhörde Björn själf, utan dennes sondottersson, Olof
Pedersson, hvilken var fogde öfver Kopparberget, ägde Varggården och bodde på
Bores hyttegård. Han lefde i slutet af 1500-talet. För dem, som kunna vara
hugade att betvifla möjligheten att tämja en björn, så att han följer sin
ägare som en hund, vilja vi från tider, långt närmare våra, hänvisa till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
