Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Melbourneska ministèrens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste afgå, och sir Robert Peel fick i uppdrag att bilda
det nya kabinettet.
Vi ha ej mer att sysselsätta oss med lord Melbourne i
denna bok. Han försvinner så godt som obemärkt från
skådeplatsen. Från sitt fall till sin död, som inträffade
1848, gjorde han föga eller intet för att tilldraga sig någons
uppmärksamhet. Det sades en tid, att hans sista år voro
ensliga och dystra, men detta har nyligen blifvit förnekadt,
och det är ej heller sannolikt, att en man med hans glädtiga
lynne och många vänner skulle kunnat se sig öfverlemnad
åt enslighetens ledsnad eller glömskans bitterhet. Han var
en ädel och godhjertad menniska; hans personliga karakter,
ehuru ofta anfallen, var fri från hvarje svårare fel. Att
han misslyckades som statsman, kom sig icke så mycket
af brist på förmåga som af brist på öfvertygelser.
Ministèren Peel kom till makten under stora förväntningar.
Den hade lord Lyndhurst till lordkansler, sir
James Graham till inrikes och lord Aberdeen till utrikes
statssekreterare, medan lord Stanley var statssekreterare
för kolonierna. Den märkligaste af de regeringens
medlemmar, som ej hade plats i kabinettet, var William Ewart
Gladstone. Det är en omständighet af någon betydelse i
den peelska ministèrens historia, att samma val, som bragte
den till makten, äfven förde Cobden för första gången in i
underhuset.
Medan lord Melbourne och hans whigkolleger, ännu
vid makten, skämtade bort sin popularitet under det
behagliga antagandet, att ingen hade synnerligt allvar med
något, höllo vice kanslern för Oxfords universitet och
collegernas styresmän ett möte, der de uttalade ett strängt
klander öfver den berömda N:r 90 af »Tracts for the Times.»
Afhandlingens författare var dr John Henry Newman, och
förnämsta anledningen till klandret emot den från personer,
som gjorde anspråk på auktoritet, var den princip den
tycktes uppställa, att en person kunde med godt samvete
underskrifva alla den engelska kyrkans artiklar och ritualer
och på samma gång omfatta många af den romerska
kyrkans läror, mot hvilka dessa artiklar ansågos utgöra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
