Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Melbourneska ministèrens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändig protest. Den stora rörelse, som sålunda fick en
oväntad betydelse och en hastig spridning, gick ytterst ut
på att återställa kyrkans auktoritet, att hos henne ingjuta
ett nytt lif, att med ens återgifva henne den ställning som
det nationella lifvets ledare, hvilken hennes ifriga bekännare
ansågo med rätta tillkomma henne och som hon i deras
tanke endast genom sina myndigheters sorglöshet och
pligtförsummelse förlorat.
Ingen rörelse kunde gerna haft en renare källa, liksom
ingen kunde haft mer oegennyttiga och högsinnade befrämjare.
Några allvarliga och rastlöst verksamma själar, såsom
den milde och fromme Keble, kunde ej värja sig för den
öfvertygelsen, att Englands kyrka hade högre pligter och
anspråk än att hålla harmlösa predikningar och rikta sina
biskopar. Keble förmådde genom sitt inflytande och sitt
exempel de kraftigare andarne omkring sig att åt kyrkan
återfordra den plats, som tillkom henne såsom apostlarnes
rätta efterträdare. Bland dem som delade Kebles åsigter
och syften voro Richard Hurrell Froude, historieskrifvarens
äldre broder, som gaf rika löften om en lysande bana, men
dog medan han ännu var jemförelsevis ung, dr Pusey,
sedermera ledare för den kyrkliga skola, som bär hans
namn, och främst af alla dr Newman. Newman hade
börjat utgifva en serie afhandlingar, kallade »Tracts
for the Times,» för att häfda engelska kyrkans verkliga
uppgift, och skref sjelf de märkligaste ibland dem. Detta
var den s. k. traktariska rörelsen, som hade så många och
märkliga följder. Newman hade hittills varit en af den
romerska kyrkans oförsonligaste fiender. Han hade aldrig
haft något slags beröring med katoliker, hade i sjelfva
verket känt mycket litet till dem. Vid denna tid hade,
som han sjelf försäkrar oss, tanken att lemna kyrkan aldrig
fallit honom in.
I snille öfvergick ingen samtida Newman på något
tankens område. Hans ställning och inflytande i Oxford
voro någonting alldeles ensamt i sitt slag. Hans
intellektuella skaplynne utgjorde en sällsam blandning af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
