Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Ligan mot spannmålslagarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En rörelse mot spanmålslagarna började i London. En
förening emot dem, en Anti-Corn-Law-Association i liten
skala, bildades. Listan öfver dess medlemmar innehöll
namnen på mer än tjugu parlamentsledamöter, och
samfundet såg en tid kraftigt och lofvande ut. Det blef dock
ingenting af det. London har aldrig varit någon fruktbar
mark för agitationer. Det har knappast någonsin vid någon
stor kris skapat eller representerat Englands allmänna
mening. En ny medelpunkt för operationerna måste uppsökas,
och 1838 hölls i Manchester ett möte för att öfverlägga om
de åtgärder, som voro nödvändiga för att få de förhatliga
lagarna upphäfda. Manchesters handelskammare beslöt en
petition till parlamentet emot spanmålslagarna. Härmed
var anti-corn-law-agitationen satt i gång, och från den
stunden tilltog den allt mer i betydenhet och styrka. Möten
höllos i nere städer i England och Skotland, och föreningar
bildades öfverallt för att samverka med den rörelse,
som hade sitt högqvarter i Manchester.
Den nominelle ledaren för frihandelspartiet i
parlamentet var i många år Charles Villiers, en man af
aristokratisk härkomst och samhällsställning, med stor förmåga
och osviklig trohet mot den sak han förfäktade. Villiers
väckte gång på gång i underhuset motion om spanmålslagarnas
fullständiga upphäfvande. Hans vältalighet och
logiska skärpa i bevisningen bidrogo i hög grad att fästa
landets uppmärksamhet på saken och tillvinna den ej så få
anhängare. Men Villiers hade i hela sitt lif kunnat hålla
på med att väcka motioner och tvinga underhuset att rösta
öfver frågan om frihandel eller skydd utan att komma sitt
mål synnerligt närmare," hade ej landet och särskildt de
stora fabriksstäderna i norden på ett helt annat sätt
upptagit och gjort den till sin egen. Anda till antagandet af
lord Greys reformbill hade dessa städer ingen representationsrätt
i parlamentet. Men från den stunden tycktes de
ha föresatt sig att taga skadan igen för sin långvariga
uteslutning från parlamentet genom att taga landets
styrelse i egna händer. Manchester, Birmingham och Leeds
spela nu en ej mindre vigtig roll i nationens lif än före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
