Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Athen, Rom och London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett vite af ett hundra pund för hvarje antagande af en
titel, lånad från ett redan befintligt biskopssäte. Lord
John Russeli föreslog nu att utsträcka straffet till antagandet
af hvilken titel som helst, lånad från någon plats i
det Förenade konungariket.
Det mottagande lord John Russells motion om tillstånd
att framlägga denna bill rönte var ej uppmuntrande.
Vanligen blir en sådan begäran utan diskussion beviljad. Några
extemporerade, varsamma anmärkningar af allmännare art
göras understundom, men den vanliga praxis är, att en bill
i detta sitt första stadium ej möter någon opposition.
Denna gång gaf dock motionen om tillstånd att framlägga
billen anledning till en debatt, som fortgick i flere dagar
och förebådade ett långt och förbittradt motstånd. Billens
motståndare hade på sin sida ej blott alla de framstående
kämparne för religiös frihet, såsom sir James Graham,
Gladstone, Cobden och Bright, utan äfven protestantiska
politiker med en sådan hängifvenhet för kyrkans intressen
som Roundell Palmer, sedermera lord Selborne, och
Beresford Hope, och till dem slöto sig naturligtvis alla de
katolska ledamöterna för Irland. Roebuck förklarade billen vara
»en af de eländigaste, simplaste och lumpnaste åtgärder
som någonsin vanärat ens bigotteriet sjelf». Bright kallade
den »småaktig, futtig och ömklig — ett tomt bländverk för
att stötta under statskyrkans öfvervälde». Disraeli
förklarade sig ej vilja sätta sig emot billens framläggande, men
han yttrade sig om den i lika föraktfulla ordalag som dem
Roebuck och Bright begagnat, kallande den en lumpen
förföljelse. Från den ultraprotestantiska sidan åter
bekämpades billen af sir Robert Inglis på den grund, att den ej
gick långt nog. Så stark var emellertid stämningen till
fördel för en lagstiftning i ämnet, att när huset skred till
omröstning, 395 röster afgåfvos för motionen och endast 63
emot den.
Billens behandling afbröts i ett af sina stadier af
händelser, som ej hade någonting att göra med dess historia.
Regeringen råkade ut för en förlägenhet af annat slag.
Locke King, ledamot för East Surrey, begärde tillstånd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
