Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Athen, Rom och London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få framlägga en bill om grefskapens likställighet med
städerna i afseende på rösträtt. Lord John Russell satte sig
emot motionen, och regeringen blef slagen med 100 röster
mot 52. Det var tydligt, att detta endast var en så kallad
»snapp»-votering, vunnen genom öfverrumpling, och att den
på intet vis motsvarade de verkliga åsigterna inom huset.
Den var dock alltid en ledsam händelse för ministèren.
Hennes budget hade redan mottagits med mycket allmänna
tecken till missnöje. Skattkammarkanslern föreslog endast
ett partielt och vilkorligt upphäfvande af fönsterskatten, en
med rätta afskydd pålaga, och bibehöll inkomstskatten.
Under dessa omständigheter insåg lord John Russell, att
han ej hade något annat val än att ingifva sitt afsked.
Lemnande kyrkotitelsbillen (the Ecclesiastical Titles bill)
oafgjord, tillkännagaf han, att han ej längre kunde med
gagn för landet föra styrelsen.
Frågan blef nu, hvem som skulle efterträda honom.
Drottningen skickade efter lord Stanley, sedermera lord
Derby. Lord Stanley förklarade sig vilja göra sitt bästa
för att bilda en regering, men hans försök voro från
början hopplösa och ledde derför ej till något resultat.
Partiernas ställning var mycket egendomlig. Det var omöjligt
att åstadkomma någon förening af personer, som kunde bli
ense om någonting. Det fans tre partier, af hvilka en
ministèr kunde bildas De voro whigarne, de konservativa
och peeliterna. Peeliterna voro en skara män, som
med hvar dag vunno i anseende och af hvilka man
väntade mycket. Bland dem voro sir James Graham, lord
Canning, Gladstone, Sidney Herbert, Cardwell och några
andra, nästan lika välbekanta namn. Dessa tre grupper
voro de enda, som egentligen kunde sägas täfla om makten,
ty en ministèr af radikale och Manchestermän hade då
föga utsigter för sig. Men hur var det väl möjligt att
sammansätta en ministèr af dessa tre partier? Peeliterna ville
ej samverka med tories på grund af skyddstullsfrågan och
lord Stanleys förklaring, att han ännu ansåg frihandelspolitiken
som ett blott experiment. Peeliterna ville ej
förena sig med whigarne på grund af kyrkotitelsbillen. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
