Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Athen, Rom och London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konservativa ville ej uppgifva sin skyddstullpolitik och
whigarne ej kyrkotitelsbillen. Ingen statsman kunde
sålunda bilda en ministèr utan att vara viss på att i den ena
eller andra frågan ha två stora partier emot sig. Det fans
ingen bättre utväg än att uppmana de ministrar som afgått
att återtaga sina platser och. hjelpa sig fram så godt de
kunde. Det är ej nog att säga, att det ej fans någon bättre
utväg: det fans i sjelfva verket ingen annan utväg alls.
De erbjödo åtminstone den fördelen, att de ännu skötte de
löpande ärendena, och ingen annan kunde aflösa dem deri.
Ministrarne återvände sålunda till sina poster och
återupptogo kyrkotitelsbillen.
Som vi sett, beslöt regeringen först att vid höga böter
förbjuda katolska prelater att låna kyrkliga titlar från orter
inom det Förenade konungariket samt förklara alla i kraft
af sådana titlar utfärdade akter eller gjorda testamenten
ogiltiga. Men hon såg, att det skulle bli alldeles omöjligt
att tillämpa en sådan lagstiftning på Irland. I detta land
hade en regelbunden katolsk hierarki med myndigheternas
tysta begifvande länge funnits och alla en sådan hierarkis
funktioner varit i full och formlig verksamhet. Att tillämpa
den nya lagen på Irland skulle varit det samma som att
upphäfva den katolska lindringsakten och återinföra
strafflagarna. A andra sidan voro ministrarne ej benägna att
stifta en lag mot kyrkliga titlar för England och en annan
för Irland. De tvungos derför att stryka två af billens
hufvudpunkter, hvarigenom återstoden blef föga annat än
en allmän förklaring mot antagande af olagliga titlar. Men
härigenom gåfvo de de två mycket olika partier, som hittills
klandrat deras sätt att behandla krisen, ännu starkare
anledning till opposition. De som redan förut ej ansett billen
gå tillräckligt långt blefvo naturligtvis förbittrade öfver att
se den beröfvas äfven den lilla kraft den ursprungligen
haft. A andra sidan kunde de, som bekämpat den som en
kränkning af religionsfrihetens grundsats, nu med så
mycket större effekt förlöjliga den, som den kränkte en
grundsats utan att ens kunna erbjuda någon praktisk fördel i
ersättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
