Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Palmerston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godt. Det var dock endast för ögonblicket. Drottningen
trodde sig snart ha skäl att klaga öfver, att den nya
öfverenskommelsen ej hölls. Sakerna gingo, syntes det henne,
alldeles på det gamla viset. Lord Palmerston underhandlade
som förut med utländska kabinett så som han för
ögonblicket ansåg bäst, och drottningen och hans kolleger fingo
ofta först då kännedom om en vigtig depesch eller
förhållningsorder, när saken redan var gjord och ej lämpligen
eller anständigtvis kunde göras om. Prinsen skref på
drottningens vägnar till lord John Russell och klagade i starka
ord öfver lord Palmerstons tillvägagående. Ett vigtigt
memorandum afläts af hennes majestät till premierministern,
der hon i tydliga och bestämda ordalag angaf de regler,
utrikes statssekreteraren måste ställa sig till efterrättelse i
sina förhandlingar med henne. Det var en sträng och
påkostande lexa för utrikesministern. Vi kunna lätt
föreställa oss, med hvilka känslor lord Palmerston måste ha
mottagit den. Han var en stolt man med mycken
sjelfkänsla, och den kom öfver honom midt i hans
Pacificotriumf. Men han höll tillbaka sina känslor, och det är
omöjligt att ej känna en hög grad af aktning för det sätt,
hvarpå Palmerston handlade. Han tog emot lexan utan
det minsta tecken till dåligt lynne. Han skref ett vänligt
och lugnt bref till lord John Russeli, deri han yttrade:
»Jag har tagit en afskrift af drottningens memorandum
och skall ej underlåta att ställa mig till efterrättelse de
föreskrifter det innehåller.» Lord Palmerston tog ett
ytterligare steg till försoning. Han begärde ett samtal med
prins Albert och förklarade för prinsen i de kraftigaste
och mest förtrytsamma ordalag, att beskyllningen mot
honom för att afsigtligt brista i vördnad för suveränen vore
helt och hållet ogrundad. Men han tyckes för öfrigt under
gången af samtalet endast sökt bevisa riktigheten och.
lämpligheten af det system han följt vid ledningen af
utrikespolitiken. Saken fick för ögonblicket falla; men den
skulle dyka upp igen under en allvarsammare form än förut.
Vid denna tid hade ungrarne gjort ett förtvifladt
försök att kasta af sig Österrikes välde och häfda sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
