Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. Indiska upproret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
engelska förskansningarna, och innehållet förtjenar
omnämnas. »Alla», hette det här, »som ej på något sätt dela
ansvaret för lord Dalhousies regeringshandlingar och äro
benägna att lägga ned vapen, skola erhålla fri lejd att
begifva sig till Allahabad.» Tillbudet måste antagas, det
fans intet val. Engelsmännen fingo för sig och sina
familjer löfte om tillräckligt förråd af lifsmedel och båtar att föra
dem till Allahabad, som nu åter var i indiska regeringens
händer. Det var en obeskriflig lättnad för dem, som
öfverlefde denna långa och förfärliga belägring. Qvinnorna,
barnen, de sårade, de sjuka, de döende skulle med glädje
antagit hvilka vilkor som helst, blott de lofvade dem
befrielse. Det föll ingen enda in att misstänka det
förräderi som väntade dem. Hur var det också möjligt att hysa
en sådan misstanke? På många, många år hade ej, ens i
ett krig mellan orientaler, förekommit någonting sådant som
det verk, Nana Sahib och den civiliserade och elegante
Azimulah khan nu förberedde.
Stunden för fästningens utrymmande kom. Båtarna
lågo i beredskap på Ganges. Det långa tåget af män,
qvinnor och barn rörde sig långsamt utför sluttningen till
stranden, i några fall mycket långsamt, i följd af den mängd
sjuka och sårade det medförde. Några af de förnämsta
bland Nanas rådgifvare togo plats i ett litet tempel på
strandbrädden för att öfvervaka inskeppningen och det
arbete som skulle följa. Nana sjelf var ej tillstädes. Det
tros, att han med flit höll sig undan; han föredrog att höra
saken berättas, när den var gjord. Hans trogne
underbefälhafvare Tantia Topi hade gifvit befallning, att när en
trumpetsignal gafs, ett visst arbete, som han anordnat,
skulle taga sin början. De sårade och qvinnorna fördes
först ned i båtarna. Officerarne och manskapet stego uti
efter dem. Plötsligt hördes en trumpetstöt. Båtarna voro
af det på Indiens floder vanliga slaget, täckta med
halmtak och ej olika flytande höstackar. I samma ögonblick
trumpetsignalen hördes stod halmen i båttaken i ljus låga,
och de infödda roddarne började af alla krafter ro mot
stranden. De hade stuckit halmen i brand och sökte nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
